Jag minns ju exakt var man befann sig den elfte september 1978 när Ronnie Peterson dödskraschade på Monzabanan i Italien. Det var samma soffa hemma hos ­mamma som jag även satt i 1980 när den olidligt spännande Wimbledonfinalen mellan den iskalle Björn Borg och den något koleriske amerikanen John McEnroe gick av stapeln.

Just den finalen är kanske det största idrottsminne som jag någonsin varit med om alla kategorier, den var så spännande att man inte visste om man skulle sitta, stå eller ligga ner under det berömda tiebreaket. Och så kolugne (åtminstone utåt) kommentatorn Bengt Grives ord: ”Ta rak backhand.” Björn Borg ner på knä och den femte raka Wimbledon­triumfen är ett faktum. Jag har sett denna final åtskilliga gånger på dvd och den är lika medryckande och spännande varje gång trots att man vet hur det ska gå.

KOM TILL BOKMASSAN !

ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister. All information: ETC.se/Bokmassan

Jag hoppas att de här filmerna om två legendarer bara är starten på en trend med filmer om våra stora idrottsmän och deras öden både på och utanför arenorna. Vem vill inte se en film om vår störste bollkonstnär genom alla tider, Jan-Ove Waldner? Pingislirarens liv som megastor stjärna i Kina och hans spelmissbruk är ju ingredienser som skulle få den filmen väldigt intressant.

Fotbollsspelaren Tomas Brolins resa från att 1994 bli uttagen i världslaget under VM i USA till den svåra fotskadan som ledde till att det gick utför är ju också ett öde man skulle vilja se på vita duken. Bara Tomas Brolins ansträngda relation med managern George Graham i Leeds United är ju ett halvt filmmanus, vad hände där uppe i Yorkshire egentligen? I det fallet har Tomas Brolin lovat en bok där alla sanningar skall upp till ytan så vi kanske får vänta på den till att börja med.

Jag har på senare tid sett två amerikanska filmer om idrottslegender. Den ena heter ”Race” och handlar om friidrottsfenomenet Jesse Owens. Filmen utspelar sig mest under Berlin-olympiaden 1936 där ”arrangören” Adolf Hitler inte är helt nöjd över den mörkhyade Owens framfart på kolstybbsbanan och i längdhoppsgropen. Filmen blir ju, trots att den utspelar sig på 30-talet högaktuell då vi åter har nazister på våra gator och torg. Den andra filmen heter ”Pawn sacrifice” och den handlar om schackgeniet Bobby Fischer.

Det är ett fascinerande livsöde om en man som balanserar på den sköra tråden av genialitet och galenskap. Han utövar kalla kriget på schackbrädor mot det gamla sovjetimperiets schackgenier, framför allt mot Boris Spasskij. Bobby Fischer är så paranoid att man blir helt matt av filmen. Det som gör denna film så förbaskat bra är att här har man inte bara med de stora segrarna på arenorna, man har även med de mörka sidorna ett geni på gränsen till galenskap uppvisar och det är ju så man önskar att alla filmer om stora idrottare skall vara uppbyggda.

Till sist tycker jag att filmen om Ronnie Peterson skulle tagit upp det faktum att läkarna gjorde bort sig som inte kunde rädda livet på vår största racingstjärna genom alla tider.