Jag känner en djup oro för den lokala idrotten här i Hällefors, inte bara i Hällefors utan för den lokala idrotten i alla mindre så kallade avflyttningsorter. Enligt en undersökning så finns inte Hällefors och Kopparberg kvar över huvud taget när det är dags för nästa sekelskifte. Tragiska uppgifter och vi får hoppas att det skitsnack som så mycket annat är nu för tiden. Kvällen när detta skrivs så har jag varit på ledarmöte i ishallen på Hällevi. En kille i U14-laget har bestämt sig för att sluta spela ishockey, att denna kille bestämmer sig för att sluta sätter hela lagets existens på spel. Finns det nog med spelare nu? I Hällefors IK så är det cirka tjugo till tjugotvå spelare som ska dra runt inte bara ett U14-lag utan även ett U15-lag. Det antalet spelare är normalt en trupp för ETT lag, inte två. Det är en himla tur att dessa pojkar brinner för sin idrott så in i bomben att många av dom orkar spela två matcher per helg under seriespelet.
På min tid, det är jättelänge sedan nu men då var vi alltid två lag i samma årskull från de allra yngsta upp till dåtidens A-pojkar, det som idag kallas U16. Vad beror då detta på? Avflyttningen gör förstås sitt, det finns inte lika många barn här längre. Idrott är inte längre prio ett för dagens barn när de växer upp. E-”sporten” som det kallas att spela spel på en dator är lagom jobbigt för en allt bekvämare barn/ungdomsrörelse. Generellt är barn av vår tid lite slöare av sig än vad vi som är föräldrar till dom var i en tid då en surfplatta var något man satte ett segel på och gled runt på i en sjö. Det finns även och det är ju det värsta av allt, föräldrar som bromsar sina barn när de vill idrotta. Det kan ju även vara mycket jobbigt för en förälder, den kanske måste stå i en cafeteria under en match. Skjutsa och hämta från träning eller match. Köpa ett par nya skridskor till sitt barn istället för en ny dator. Vi vuxna har också blivit allmänt slöare med tiden.
Vad ska då göras för att få fler barn/ungdomar att vilja idrotta? I Hällefors IK där jag är hyfsat insatt så vet jag att det görs mycket för att locka nya utövare till ishallen. Man går ut i skolorna och försöker locka nya lirare. Man har en prova på dag för nybörjare (i år den 21/9 mellan 10.00 och 14.00) Idag när jag var i ishallen under eftermiddagen så dök det upp trettiosju barn som valt ishockey som elevens val på Klockarhagsskolan. Många av dom spelar hockey redan men flera av dom har tidigare inte spelat. Mycket positivt! I min drömvärld så skulle barnen i skolan kunna välja en idrott som de skulle få uttöva på skoltid en eller ett par dagar i veckan. Om Pelle vill spela tennis eller vad det nu är schemalagt så ska han få göra det. En sorts idrottsinriktad grundskola. Det vore något för Hällefors kommun att satsa på. Eller skollag som fanns när jag gick i skolan, jag är säker på att det finns ledare i samtliga föreningar som skulle ställa upp med ledare om möjligheten fanns. Kan man ha musikutbildning, dansutbildning eller vad det nu är som tillval så kan man även ha idrottsutbildning i skolan. För dom som inte vill idrotta så finns ju då självklart den obligatoriska gymnastiken kvar på schemat. Vem vet, kanske kan ett sådant upplägg locka hit en och annan ny invånare till kommunen.
På tal om folkhälsa. Vi i HIK´s veteranlag var i Karlskoga och spelade cup här om helgen. I ett av våra motståndarlag, Rimbo så lirade en gubbe som var 69 (sextionio!) år ung. Han såg stark ut, starkare än många andra av oss. Det fina med idrotten är ju den sociala biten också, i ett veteranomklädningsrum är jargongen råare men även hjärtligare än vad den någonsin har varit. Vi gick till final där vi föll mot arrangerande Karlskoga HC, vi ville ju inte vara ofina och förstöra deras fina arrangemang...
