BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
"Folk i det här landet är trötta på experter", sa Storbritanniens justitieminister Michael Gove från Brexit-sidan i samband med att landet valde att lämna EU. Det skulle likaväl ha kunnat vara något som till exempel SD:s Richard Jomshof hävt ur sig.
Det är något ytterst skrämmande med den sortens filosofi. Eller ideologi. Mer känslor och mindre fakta är ju SD:s nya kampanjmantra, enligt deras kommunikationschef Joakim Wallerstein. Smaka på det. Det nya svarta ska bli att gå på en inbillad magkänsla i komplexa samhällsfrågor, snarare än att förlita sig på FAKTA. Eller?
"Ska vi skjuta till ett par miljarder så att de nyanlända tas om hand och integreras på ett värdigt och samhällsnyttigt sätt?"
"Nääe, min känsla är att då blir de utan sylt på ålderdomshemmen!"
"Nej så är det inte, det är två helt och hållet åtskilda saker"
"Min känsla säger att det inte är så"
"Men vi har dokumentation här över budgeten och dess fördelning av poster. Vi har nationalekonomisk expertis som utformat detta. Vi har siffror på att ålderdomshemmen inte på något sätt påverkas av detta."
"Min känsla säger att det inte är så."
Detta påminner mig om en aktiv alkoholists sätt att resonera. Inte identiskt, men det påminner om det.
Läkaren som säger till alkoholisten: "Om du tar ett glas till så dör du förmodligen." Varpå alkisen går direkt på bolaget och köper ett par sjuttifemmor. Så jävla trött på experter liksom. Därefter bårhuset.
Beroendesjuk. Trots att det presenteras en uppsjö av fakta som pekar på att det finns ett problem i ens liv som gör att det blir helt igenom ohanterligt så flyter dagarna på i djupaste förnekelse kombinerat med det djupaste självföraktet. Med ett vildvuxet och vansinnigt ego som hos en psykotisk person så letas det efter alternativa "sanningar". Till förbannelse. Dag efter dag. Jag vet hur det är. Jag har själv varit där.
Jag behöver i dag en manual och karta över livet för att inte ramla ner i alla synliga och osynliga fallgropar vardagen har i beredskap åt mig. Jag har haft fel så många gånger. Jag har haft sådana vanföreställningar om mig själv i relation till livet och världen.
Det jag bland annat lärt mig under senare år är att livet är allt annat än statiskt. Allt är i oupphörlig och ständig förändring. Människans dumhet må till synes vara evig. Men även det är en illusion. Man har ett val om man vill vara en idiot eller inte. Medvetet eller omedvetet. Men det är ett val. Även vi är nämligen föränderliga. Om vi inbillar oss något annat så sätter vi oss på alltför höga hästar då vi näppeligen är mer än skapelsens keps. Knappast dess krona.
Svenskarna gissar, (efter sin känsla antar jag) att 17 procent av befolkningen är muslimer. Sanningen är cirka 5 procent. Hur många av dem som är aktivt troende muslimer vill jag inte spekulera i, men kan det handla om kanske hälften? Jag vet faktiskt inte. Jag gissar. Efter en känsla jag har. Jag kan ha fel. Presenteras statistisk fakta som är annorlunda så erkänner jag genast att jag hade fel. Det hör liksom till. Jag måste faktiskt göra det för att mota Dum-Olle i grind.
