Det är de där sjörövarna som har plågat oss en massa år nu, ja till och från ända sen 70-talet. Men hur kunde det gå så här långt?
På 1600- och 1700-talet var kapare med fribrev från sina regeringar en del av krigföringen i länder som England och Holland. Privatpersoner, så kallade privateers, ofta köpmän eller rika bönder, rustade fartyg till tänderna och skaffade en besättning av lagom hungriga/fattiga/ brutala personer. Sen gav de sej ut och attackerade ”fiendens” handelsfartyg, plundrade och mördade och delade bytet emellan sej. Ingen straffade dem för detta, möjligen kunde de åka dit för att ha smusslat undan byte från regeringens andel.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Privateers. Folk som kapar andras egendom med lagens stöd. Det är dem jag ser i det som händer i Sverige nu, fast liknelsen är inte bokstavlig och har ingenting med båtar att göra – det kan handla om asylboenden som tar svinaktiga dygnspriser, om konsultarvoden till Karolinska eller miljarder försvunna ur PPM-fonder.
Ofta handlar det om övervinster i verksamhet som privatiserats och de döljs i dimmor av ord om ”valfrihet”. Ibland vill man bara skrika, i travesti på ett gammalt slagord: ”VALFRIHET ÄR STÖLD!”. Men eftersom allt är ”lagligt” kan man bara gnissla tänder och drömma om att rulla förövarna i tjära och fjäder. Här och nu går de till och med fria för sådant de skulle hängts för på 1700-talet – de snor statens/vår andel av bytet och gömmer det i Panama!
Vi behöver inte hymla om vilka det var som drog igång den moderna privateeringen, med idogt lobbyarbete. Det handlade från början om en listig strategi att knäcka både socialdemokratiskt solidaritetstänkande och 70-talets så kallade vänstervåg. Man önskar att kompetenta forskare en gång skulle undersöka hela händelsekedjan, från högerideologen Lars Tobissons arbete på 80-talet med så kallad ägandedemokrati till dagens råa, skamlösa privateering då både finansvalpar, expolitiker, Bert Karlsson-figurer och ett blandat gäng av riskkapitalister står med händerna kladdiga av sylt efter att ha plundrat pensionsfonderna, migrationsverket och allmännyttan.
Och nya syltburkar att ta för sej i dyker upp hela tiden. Nu tar jag frivilligt foliehatten på och är övertygad om att en del av det ständiga mediesnacket om den svenska polisens inkompetens är diskret lobbyarbete för att förbereda för privatiseringar inom kåren. Det senaste hårresande förslaget om att sluta skydda svensk skog (se Birger Schlaugs text i ETC) också kommer nog att leda till oskäliga vinster för somliga.
(Själv grämer jag mig över utarmningen av svensk bokhandel, i och med Coops skamliga utförsäljning häromåret av Akademibokhandeln-kedjan – 75 procent av Sveriges fysiska bokaffärer – till ett jättelikt riskkapitalbolag på Jersey, specialister på allt från sjukvårdsmaterial till presenningar, men aldrig böcker. Ni måste ha märkt att sortimentet i er lokala bokhandel utarmats och trivialiserats. När såg ni sist en diktsamling eller en fackbok som utmanar banksystemet där?)
Jag tänker på hur Tobisson småskrattande berättade hur man använde en beprövad högertaktik, idén om den så kallade Ägandedemokratin: det gällde att få medelklassen att fokusera på egna fördelar, till exempel genom att börja spela på börsen. Därför motionerade han först i riksdagen om skattebefrielse på allemansfonder: Att öka det enskilda aktiesparandet är viktigt …’ (Prot. 1985/86:46 6 december 1985).
Sen rullade det bara på. Vänsterpressen lämnade walkover och köptes upp eller avskaffade sig själv, i skolorna började det undervisas i egenföretagande, ofta med material som ställdes gratis till förfogande av det så kallad näringslivet. Public service-medierna kallades östtysk diktatur, nu måste vi få mera Yttrandefrihet, Valfrihet…
Och det är där vi är nu. Det är inte bara de skurkaktiga kaparkaptenerna som styckat, sålt och plundrat ett ganska gott och jämlikt litet land. Det är en hel besättning av vanliga medelmåttor till aktieägare som vill göra klipp, ogenomtänkta ”liberaler” som faktiskt tror att privateering är valfrihet och naturligtvis de nyttiga idioterna som skyller allt på Invandrarna.
Men vi kan sluta tjafsa om vågen av högerpopulism i världen som en ondska som uppstått ur intet. Skulle det vara en slump att invandrarhatet sammanfaller med ökande ekonomiska klyftor? Någon måste ju få skulden!
Dags att ta av sej alla sorters hattar och lägga upp motstrategierna!! Och tyvärr räcker det inte med att hamra ut fakta, inte ens med bra satir eller namninsamlingar på nätet. Vi får inte ens rulla dem i tjära och fjäder. Det allra minsta vi kan tänka oss är förstås att ni genomdriver vinsttaket på 7 procent, ni sossar!
