Jag skriver ju spalter om klimathotet och gastar om att vi ska stanna på marken, ingen får veta att jag ger mina barn Mamma Scans, tänker jag och duckar bakom en stapel med kycklingbröst. Och – än värre – tänk om någon ser falukorvsringen som sticker upp mellan de ekologiska mjölkpaketen? Den är visserligen svensktillverkad, men späckad av kött från djur som varken har sett sol eller gräs, och vars klimatavtryck är vulgärt. 

Oxford-professorn Peter Scarborough har studerat 55 000 britters matvanor och kopplat dem till dess klimatkonsekvenser. Hans studie har bedömts vara den största i sitt slag hittills. Resultatet är så tydligt att det borde få varje köttätare att vilja stoppa fingrarna i halsen. En person som äter mycket kött – enligt studien definierat som mer än 100 gram per dag – orsakar fyra gånger mer klimat­utsläpp än en person som väljer veganskt. Köttätaren använder dessutom dubbelt så mycket vattenresurser och är tre gånger värre för den biologiska mångfalden. Och även om köttet vi smaskar i oss skulle vara ”bra” kött och om sojan i de veganska produkterna är gjord långt från Sverige är skillnaden i klimat­avtryck brutal.

Studien är ny men självklart visste jag om sambanden tidigare. Ändå fortsätter jag att proppa ungarna fulla av frysköttbullar. Under sommaren blir det ännu värre: nu är det inte bara ett mål som ska serveras till de kräsna, matcurlade barnen utan både lunch och middag. Vår familj har blivit en köttslukare och – ja, faktiskt – en klimatförbrytare.

Jag orkar helt enkelt inte ta fajten som kommer varje gång frysköttbullarna byts ut mot nåt snällare mot världen. Skyller på stress och bristande matlagningsförmåga för att slippa ändra rutiner. Tänker att jag övergår till vegetariskt eller veganskt, sekunden barnen är villiga. 

Framför allt skyller jag på politikerna. Vill att de ska ta smällen åt mig. Höja priserna på mat som förstör, sänka priserna på den som är snäll. Förbjuda eller fasa ut den värsta produktionen, curla den bästa.

Jag är väl svensk på det sättet; jag vill lita på att politikerna och myndigheterna sköter sitt jobb. 

Varför en högerregering vars politik har inneburit det grövsta klimatpolitiska bakslaget i modern tid skulle vara villig att ta en liknande smäll mot väljarna orkar jag inte fundera ut, där jag står i stekoset över köttbullarna. 

Varför en regering som lydigt går i såväl oljeindustrins som fiske- och köttbranschens ledband skulle vara bättre rustad att driva igenom ett impopulärt beslut än en flygvägrande vänstermorsa blir en tanke jag ständigt duckar. 

Om jag skyller mitt beslut att välja bort vegetariskt på barn och politiker borde jag väl rimligen begripa varför regeringen backar sitt ansvar?

Jag snappar upp nyheten om en fästing som väcker fasa på flera håll i världen. En variant av detta kryp bär det knausgårdska namnet Lone star – Ensam stjärna – och sprider sig över klotet. Nu finns den också i Sverige. Med sig bär blodsugaren på ett ämne som gör människan allergisk mot att äta andra djur. Inte bara mot stekar, färs och korv, utan mot allt som innehåller kött- och mjölkproteinet. 

Denna ensamma stjärna bär alltså på något som alla föräldrar och politiker borde köa för: biljetten som tar bort valmöjligheten att välja fel. Som gör det omöjligt att vara ett själviskt, kortsiktigt arsle. Välj veganskt – eller dö.