Sedan vårdbiträdet Stine Christophersen med kollegor slagit larm om missförhållanden på Attendo Sabbatsbergsbyn har det skrivits mycket om vårdjätten. Senast att VD:n Martin Tivéus så storartat avstår sin bonus. Han säger att han ”inte är okänslig” till TT. Tillåt mig tvivla. Det kan inte vara jättejobbigt att avstå knappt två mille när ens totala årsersättning i form av lön, förmåner och bonus var nästan 13. Övriga i styrelsen håvar in som vanligt och under corona-året 2020 fick Attendo 120 miljoner svenska skattekronor i krisstöd. Det hela är motbjudande.

Han ser snäll ut Tivéus, ingen man spontant velat slå på käften om man inte visste vem han var. Men det gjorde nog Maria Bergs man Jack också. Han som ringde henne och bad om vatten, förvirrad och uttorkad innan han dog i det bolag som Tivéus inte kan vara ”detaljinsatt” i. Maria pratar med sin döda makes foto varje dag och lever med skulden av att hon litade på Attendo.

Det vårdjätten gjort sig skyldiga till genom åren vore straffbart för de flesta av oss. Att inte ge svårt sjuka att dricka är ju tortyr. Att folk förlorat sina anhöriga medan andra tjänat pengar är inte ”olyckligt”. Inte heller ord som ”skandal” eller ”haveri” räcker till. Mia Granes pappa dog ensam för att ingen hade tid att sitta hos honom, några dagar senare dog hennes mamma för att friska och sjuka patienter blandats. Var det ”jättetråkigt”, som dåvarande verksamhetschef Petra Linde gav Sveriges Radio som svar på att hon ljugit för Grane och andra anhöriga tillräckligt? Borde inte det som Attendos ägare och företagsledning gjort sig skyldiga till vara vållande till annans död, som minst, och ses som synnerligen grym och omänsklig behandling? Är det inte nån form av stämpling att tvinga personalen att medverka i brotten?

Nej, de sitter tryggt i sina villor och det enda åtal det talas om gäller brott mot meddelarfriheten. Vilka som egentligen äger Attendo vet bara de som gör det, långt borta från all medial uppmärksamhet. Ingenting verkar någonsin få konsekvenser för folk med riktigt mycket pengar. Hur vore det om någon enda fick smaka på sin egen medicin?

Det har stormat förut. Redan 2008 förlorade Attendo kontraktet på Baggebygårds servicehus på Lidingö efter att vanvårdsfallen blivit för många. I Eriks Palms bok ”Caremaskandalen” berättar Margareta Borgelin att hennes pappas sår inte sköttes och att hans bandage inte byttes på nästan två veckor. Tidigare fanns misstankar om att en annan boende dött av uttorkning. Vad skulle hända om Tivéus hade bandage och behövde vätska? Om ett vårdbiträde tvingade honom att lyssna och den storsinte VD:n tillfogades sår som sedan lämnades? Hade vårdbiträdet givits straffrihet och fått komma tillbaka för att ”bara för att man misskött sig tidigare så är man inte automatisk diskvalificerad för nya uppdrag” som Stockholms stad resonerade när de några år efter Baggebygårdsskandalen åter gav Attendo förtroende och kontrakten på Katarinagården på Södermalm.

Hur vore det om en grupp anhöriga höll kvar regionchef Helena Winter tills de fått svar på hur säkerheten egentligen tryggas av Attendo? Informationen som går ut kan bevisligen inte tas för sanning. Winter kunde ju om det hela drog ut på tiden, kissa i blöja som de boende på Attendo Vintertullens uppmanades göra när de ringde på hjälp för att gå på toaletten.

Då, 2011 kom larmet från studenter vid Ersta-Sköndal högskola som praktiserat på Vintertullen där de bland annat också menade att de boende var rädda och aldrig fick komma upp ur sina sängar. Attendo förlorade kontraktet, men vad hade den dömts för som sängband styrelsen och gav dem futtiga 8 minuter att äta? Vad hade straffet blivit för den som lät den okände HR-grisen på Christopherssons inspelningar dö av vätskebrist?

Man måste fråga sig hur det är möjligt att folk förnedras, skadas och dör i händerna på riskkapitalbolag år ut och år in. Det fördöms med jämna mellanrum, men varje gång försvinner allvaret och de faktiska övergrepp som begås bakom slipade företagsfasader. Vad är detta om inte våldsam borgarextremism? Profithunger som får rättfärdiga både vanvård och dödsfall, exploatering dragen till en gräns där all anständighet övergivits. Vi låter det fortgå utan konsekvenser, för att i klassamhället är det skillnad på folk och folk.