En ny ton har smugit in i politiken när Alliansen föreslår att ungdomar och nyanlända ska få lägre lön. Under fem år. Det vanliga är ju att politiker framhåller vad som är bra i deras löften och inte pratar så mycket om negativa följder. Slänger in lite fläsk. Så vad betyder det egentligen när Alliansen är beredd att lagstifta ifall de inte får igenom förslaget om en ny och sämre anställningsform? Ett löfte framfört under hot.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det är lätt att tro att politiker bara häver ur sig saker och munhuggs. Men de har ett förtroendeuppdrag och gör i själva verket ingenting alls utan att först diskutera sinsemellan. Demokrati är ett slags slow creation. Förslaget har därför varit ute på remiss och diskuterats i olika smågrupper. Men hur resonerade de? Sa de att det här inte kommer att drabba oss, bara dem med annat etniskt ursprung eller från en annan socialgrupp?
Liberalernas ungdomsförbund är ju kända för att provocera, jag minns förra årets förslag om att legalisera nekrofili och incest. Deras förslag om att män skulle kunna göra juridisk abort, alltså avsäga sig föräldraskapet redan på fosterstadiet. Som en ångervecka fast på livstid. Gamlingarna måste lyckats övertyga även dessa ungdomar om att reformen är liberal och skapar någon slags individuell frihet. Kanske sa de att företag är de nya individerna, att det är företag som är framtiden. Inte ungdomar och nyanlända.
Det handlar om riktiga jobb, sa Annie Lööf, och inte subventionerade anställningar. Men förslaget är att arbetsgivarna inte ska betala någon arbetsgivaravgift vilket skulle kosta staten cirka 1,8 miljarder kronor. Att sedan inte heller behöva betala mer än 70 procent av lägsta lön är väl ändå en subvention? Nej, här presenteras det i stället som en samhällsvinst. Det är vi som aldrig startade eget som är tärande, vi som lever på bidrag och fuskar. Aldrig företagen.
När den här lönen, 70 procent av lägsta lön, ska betalas ut under fem år, är det samtidigt tänkt att ungdomarna på 30 procent av arbetstiden ska utbildas eller lära sig jobbet. Men vilket jobb tar fem år att lära sig? De ska samtidigt vara på jobbet 100 procent av tiden, så vem ska kontrollera att de inte bara jobbar hela arbetstiden? Facket? Kamraterna? Eller kanske någon särskild tillsynsman från Arbetsförmedlingen? Nej, Arbetsförmedlingen ska ju Alliansen och Sverigedemokraterna lägga ut på externa aktörer. Kanske någon opartisk, rådgivande aktör (läs entreprenör) som kan stödja företagen i deras roll som arbetsgivare? Självklart med den där samhällsvinsten i ryggen.
70 procent av lägsta lön inom privat hemtjänst eller personlig assistans är knappt 13 000 kronor per månad. Före skatt. Hur ska folk då ha råd med bostad och pendling? Lönar det sig ens att arbeta? Allt det här har så klart Alliansen redan tänkt på, politiker har som sagt ett förtroendeuppdrag och häver inte bara ur sig åsikter. Särskilt inte om lagstiftning. De har väl någon slags plan när de nu uppmanar företag att göra skillnad på folk och folk.
