Ansträngning och flit. Då är det bara att casha in för människor inom vård och omsorg, då. Ett glatt budskap till avtalsrörelsen.

Inom välfärden ropar vi efter bättre arbetsmiljö. Vi snackar om att inte längre kunna göra ett bra jobb, ett gott utfört arbete. Ska det vara så svårt? Företagen trumfar med enkäter. De företag som bäst vet att hantera siffror ges störst förtroende inom både vård och omsorg. Skolan följer raskt efter. En industri av så kallade kvalitetssäkringssystem har vuxit fram. En ny sorts lobbyism där man säljer in en ideologi i form av ett guldkantat papper med smarta siffor.

När elevernas resultat blir sämre är det ingen som vill diskutera pedagogik. Det är till och med svårt att hitta någon som förstår att diskutera kunskap. Man har fått för sig att bara det som kan mätas och klockas har ett värde. Alltså inför man fler betyg, fler prov och ropar efter kortare lov. Det kan se flitigt ut, men det enda man åstadkommit är mindre tid för lärarna tillsammans med sina elever. Och skolan är väl till för eleverna – inte tvärtom.

Det är smärtsamt att se hur man i dag bryter ner människor. Frustrationen över att inte få göra ett gott jobb knäcker folk mer än den låga lönen. Det bränner ut vårdbiträden likväl som läkare. Det är inte arbetsbördan i sig, det är alla papper som skymmer kärnverksamheten. Alla bländande jokerleenden som talar om entreprenörskap, om guldkant, visar fram enkla siffror i staplar och ännu en broschyr i fyrfärg. De omöjliggör det goda samtalet.

Jag har mött så många chefer inom välfärden som beter sig som gamla tiders brukspatroner. Men de gamla brukspatronerna ägde sina egna bruk – dagens brukspatroner bollar med vårt gemensamma kapital, både i form av kunskap och reda pengar. Det var aldrig tänkt att enskilda människor skulle göra sig en förmögenhet på äldrepeng, skolpeng eller personlig assistans. Pengar som skulle ge oss kunskap, gälla som fallskärm på ålderns höst och om vi drabbas av handikapp, sjukdom eller psykisk ohälsa.

Åter tvingas vi stå med mössan i hand, nu prydd av varumärket. Vi är många som flitigt plöjer oss fram till medborgarna bakom siffrorna och mellan pappersbladen. Kan vi inte få en vettig arbetsmiljö kan ni åtminstone ge oss vettiga löner. Ansträngning måste löna sig, så fram med pengarna.

Annelie Carlsson är skribent och problemlösare. Har jobbat inom hemtjänsten i många år parallellt med sitt skrivande. Kan höras på satirpodden ”Readymades”.