Mindre uppmärksammat är vart alla hans följare, alla högerradikaler och konspirationsgalningar, har tagit vägen. Inte för att de skulle ha försvunnit från de stora plattformarna. Men många av dem (inklusive Trump själv) sökte sig mot alternativa kanaler. Ibland klumpas dessa samman under etiketten ”alt-tech”. Likheten med ”alt-right” är ingen slump, för i hög grad handlar det om rätten att få kräka ur sig öppen rasism, att få uppmana till pogromer eller statskupper.

Ett sådant alternativ var Parler, tänkt som en klon av Twitter, i praktiken en osande soppa av rå rasism. Kort efter stormningen av Kapitolium blev dock Parlers mobilapp otillgänglig, då både Apple och Google bannlyste den från sina appbutiker.

Många högerextrema landade i stället på Gab, som snarare är utformat som Facebook – fast med påstått total yttrandefrihet och i praktiken helt dominerat av den yttre högern. Detta visar sig så fort man registrerat sig, då man får en lista över populära grupper att gå med i.

Så att Gab svämmar över av antisemitism är en sak. Men även företagets vd och dess officiella Twitterkonto har gång på gång droppat antisemitiska anspelningar. Ett fullt medvetet sätt att locka den avsedda målgruppen till Gab.

Detta har inte hindrat svenska högerdebattörer, i gränslandet mellan M och SD, att söka sig till Gab och mana sina följare att komma med. (Jag tänker bland annat på en av Göteborgspostens ledarkolumnister.) Men ärligt talat undrar jag om de får så mycket utbyte av sin ekokammare. Visst, inläggen blir återpostade. Men kommentarsfälten gapar ofta tomma.

Vad som lockar många högertroll till Twitter är just möjligheten att hitta meningsmotståndare att reta sig på, förlöjliga och trakassera. När alla tycker lika, som på Gab, blir det inte lika kul. Filterbubblans attraktion är överskattad.