Josefin Wangel: Hur apokalypspreppar man en sexåring?

Jag sitter nedsjunken i soffan och ser Awake, där en mamma och hennes två barn försöker klara sig under en snabbt eskalerande katastrof. Det är en halvdan film, men några scener gör ett djupt intryck på mig. Den första av dessa utspelar sig på ett bibliotek, där mamman inser att hon måste lära sin sexåriga dotter att överleva på egen hand. Första läxan är att lära sig använda ett kartotek, eftersom datorer inte längre fungerar. Därefter: att skjuta pistol, att köra bil, att slanga bensin – och att gömma sig för främlingar, framför allt män.

Man kan tro att dessa scener fastnar för att de skildrar den existentiella ångesten i att postapokalypspreppa sin sexåring. Det gör de inte. Det är som sagt en halvdan film. Det som gör att dessa scener stannar hos mig är istället vad de säger om katastrofer och prepping, det vill säga förberedelser. Att dottern får lära sig om kartotek, pistoler, bilar och bensinslangning är inte resultatet av en väl genomtänkt läroplan. Det är omständigheterna som avgör.

När katastrofen väl är här är det för sent att förbereda sig. Nu kanske du tror att jag kommer börja predika om vattendunkar, batterier och torrvaror, men det överlåter jag med varm hand åt MSB. Däremot vill jag tipsa om initiativet Preppa tillsammans som lyfter vikten av att bygga sociala nätverk i sitt närområde. Tillsammans kan vi mer och orkar längre, oavsett det är kris eller inte.

Men att förbereda sig kan också innebära att redan idag anpassa sitt liv efter hur ett hållbart och rättvist samhälle skulle kunna se ut. Att göra sig mindre beroende av fossila bränslen och konstgödsel. Att lära känna sina grannar. Att bygga ett starkt samhälle, i stället för ett samhälle för de starka – så att våra barn och barnbarn inte behöver slanga bensin och gömma sig för främlingar, framför allt män.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.