Under de senaste millennierna har böcker funnits som den ojämförligt viktigaste bäraren av kultur och kunskap. Själva begreppet historia är kopplat till skriftspråkets uppkomst. Men böcker har inte alltid funnits och de kommer inte att finnas jämt – men det kommer ingenting att göra. 

Att böckerna har börjat utrotas redan nu känns dock lite för tidigt. Några riktigt vettiga nya system för kunskapslagring som kan tänkas hålla några millennier framåt har vi ännu inte. 

Var det någon som sa usb-minne? Tillåt mig småle.

För ett par decennier sedan slog talböckerna igenom på bred front och för några år sedan var det e-böckernas tur. Det är inte svårt att se fördelarna med e-boken – den är billig, ganska miljövänlig och lätt att uppdatera. Det dröjer nog inte många år innan begreppet skolböcker är helt försvunnet. Det kan jag leva med och det är nog inte heller e-boken som är det stora hotet mot den traditionella tryckta pappersboken. I just det här fallet verkar inte marknadskrafterna vara så farliga. Tvärtom säljer nya pappersböcker riktigt bra i Sverige, kanske bättre än någonsin. Och på en känd hamburgerkedja delas gratisböcker ut till barnen i samarbete med Läsfrämjandet.

Men böcker säljs inte i lika stor utsträckning som tidigare i vanliga bokaffärer och de lånas inte ut lika mycket på biblioteken. Äldre böcker kunde man tidigare hitta på antikvariat. Sådana fanns det många av. Det var inte så länge sedan som det fanns tre välsorterade antikvariat i Örebro. Nu finns inget av dem kvar. Jag saknar dem mycket.

Man kan förvisso köpa gamla böcker på nätet. Det finns ett par bra sajter där överlevande antikvariat finns samlade. Men det är svårt att bli överraskad när man redan från början måste veta exakt vad man ska leta efter. Den där fantastiska känslan av att gå in på ett antikvariat och sedan komma ut därifrån med helt andra böcker än de man letade efter, böcker som man inte ens visste fanns innan, vill inte komma till en när man handlar på nätet.

Nu ska det sparas i Örebro kommuns budget igen. Lika för lika är principen – förödande för verksamheter som redan tidigare ligger i den ekonomiska marginalen. I kulturbudgeten betyder de enskilda tusenlapparna mycket mer än i de flesta andra delarna av den kommunala ekonomin. Ändå gör man på detta viset ännu en gång. Kommunens små bibliotek är i farozonen.

Detta är paradoxalt. Den politiskt styrda kommunen hotar böckerna och läsningen. Den kommersiellt styrda marknaden sköter sig ganska bra. Och då har ändå kommunen rätt välskrivna program om hur viktig kulturen är och vilken hörnsten kunskap är för barnens fostran. Marknaden vill bara tjäna pengar.

Skolbiblioteken är en gammal surdeg för kommunen. Sedan lång tid tillbaka har politikerna pratat om att man borde göra något åt dem. Har det hänt något? Knappast. Om man inte visste bättre kunde man ju tro att politikerna direkt motarbetade böcker, läsande och kunskap. Samtidigt sitter en del av dem och drömmer om ett nytt stort kulturhus i Örebro. En byggnad som säkert kommer ha kostat en miljard innan den blir färdig. Det är nog bäst att de skyndar sig. Annars har de ingen kultur och inga böcker kvar att fylla nybygget med. Någon diskussion om en utökad kulturbudget som ska matcha det nya kulturhuset har inte förts.