Med största sannolikhet kommer programmet med de kärlekstörstande 65-plussarna att bli vårens mest hyllade och omtalade kärleksreality. 

Exakt såhär byggs perfekt underhållning. Att titta är omväxlande både så rörande och pinsamt att jag pendlar mellan att skratta och skrika framför tv:n. 

Upplägget är tydligt: Ett gäng singlar över 65 checkar in på ett hotell i Schweiz för att få ”chans till romans”. 14 damer och 14 herrar har sedan en aktivitetsspäckad vecka på sig att hitta någon att bilda par med. Gör de det får de stanna kvar på hotellet, annars väntar hemgång som singel. 

Redan innan första mötet spritter kärlekshormonerna i deltagarnas kroppar. Flera är pirriga som tonåringar. Det är outsägligt gulligt.

Men vad kan man egentligen förvänta sig av kärleken efter 65? De senaste åren har det talats mycket om vår tids allt mer konsumistiska kärlekssyn. Den kända sociologen Eva Illouz har för ETC sammanfattat som det som att ”Kapitalismens logik finns inbäddad i Tinder”. 

Hon menar att tekniken har förändrat den samtida dejtingscenen radikalt och fått oss att börja konsumera varandra som varor. 

I ”Hotell romantik” finns däremot befriande få spår av orimliga förväntningar.

Björn, 65, uttrycker sig ödmjukt om sin plan: ”Att bara få njuta och vara mig själv … Och se om det är någon konstig människa som kanske tycker att det duger”. En annan vill få höra ”Jag älskar dig” från en partner igen. ”För jag saknar det”.

Samtidigt är det uppfriskande att se hur viktig attraktionen fortfarande är bland färgglada läsglasögon och grånande hår. Björn, 65, börjar direkt att skanna ”välsvarvade kvinnor” med kurvor. Kjell, 67, tycker att man blir snyggare och snyggare med åren, medan Maud, 73, hoppas att hitta någon lika snygg som hennes favorit George Clooney.

Den långhårige sjömannen Tore, 70, har istället en förkärlek för finska kvinnor ”I och med deras mystiska liv som de lever, de här finskorna”. Till sin glädje lyckas han bilda par med Merja Haanpää, när det är dags för veckans första aktivitet: massage. Han tycker att hon är så snygg med sina rynkor att han sträcker ut tungan och låtsas slicka hennes fötter.

”Det där var i ekivokaste laget. Rackarns. Men jag tål såna grejer”, fnittrar hon.

Det som gör deltagarna i ”Hotell romantik” så perfekta för tv är också att inte en enda verkar sakna djup eller intressanta livserfarenheter. De har helt enkelt levt för länge för att lyckas undvika det.

Göran, 70, kan inte hålla gråten tillbaka när när han berättar om hur han blev änkling för två år sedan, efter ett liv med samma kvinna 46 år. Nu hoppas han kunna gå vidare.

Hans motsats är rivjärnet Otti, 67, som efter många års misstag bestämt sig för att inte bara ragga på de hon ”blir kåt på”. Hon bubblar av anekdoter. Som den om gången hon slog en man i huvudet med en kastrull. Det funkade jättebra för att få honom att lyssna.

Men trots att de kärlekstörstande i ”Hotell romantik” är dubbelt så gamla som många av deltagarna i ”Gift vid första ögonkastet” är påtagligt mycket precis som det brukar i kärleksrealityn.

Bråk uppstår. Känslor spirar. Och längs vägen får tv-tittarna ett perfekt diskussionsunderlag för att prata om den evigt spännande frågan om hur man får en relation att fungera.

Det är inte säkert att ”Hotell romantik” kommer att svara på frågan om det blir lättare att hitta kärleken med åldern. Men kanske spelar det minde roll, så länge vi bjuds på strålande tv-ingredienser som pensionärsrejv och hångel bland undersköna alptoppar.