BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
För att kunna leva med mitt samvete och känna lite lugn inför mitt barns framtid, så har jag tänkt väldigt mycket på vad jag förmår här och nu – som gravid, nyförlöst eller småbarnsmamma. Det är svårt att balansera vardagen, befinna sig i nuet med sin familj, och samtidigt bädda för en bra framtid för sitt barn. En bättre framtid kräver dock engagemang, ett bättre samhälle behöver aktivt samarbete, ingen sitter på alla lösningar, men tillsammans så tar vi oss framåt.
Det är därför som jag fascineras av och intresserar mig så mycket för det nya föräldranätverket i Umeå. Det är ett nätverk på 2 500 medlemmar som består av föräldrar, förskolepersonal och stödmedlemmar. Tillsammans jobbar man för att minska storleken på barngrupperna i Umeås förskolor, öka personaltätheten och förbättra arbetsförhållandena. Det är en relativt heterogen grupp, eftersom föräldraskapet överskrider klass, religion, sexuell läggning, funktionsskillnad och etnicitet. Det gör nätverket starkt, svårrubbat och unikt i Umeå.
Trots att det funnits så kort tid har nätverket jobbat effektivt. De har samlat information, analyserat, diskuterat och ställt flera krav på kommunen. De har tagit till vara föräldrars och förskolepersonals röster och sammanställt en mer sanningsenlig bild av problemen med Umeås förskolor – en bild som står i skarp kontrast till den från kommunens sida. Gruppens lyhördhet för den operativa verksamheten har också synliggjort hur frånkopplad kommunledningen är från den. Nätverket belyser ett Umeå som går på knäna, och genomskådar ”superkommunen” Umeå. Under debattens gång har kommunledningen visat en sida som går stick i stäv med självbilden av ett solidariskt och progressivt Umeå, som man så ofta skryter om.
Föräldranätverket skapar opinion, verkar solidariskt, strävar för en förbättring, och kräver förändring. Nätverket jobbar brett för att uppnå tydliga mål. De uppmärksammar de höga sjukskrivningstalen, de förstår att förskolepersonalen måste få bättre arbetsförhållanden och att de gör det bästa med de resurser som finns. Därför riktas kritik och krav mot beslutsfattarna, det riktas inte mot förskolepersonalen.
Man förenas över omsorgen till barnen och ambitionen att ge dem de bästa möjliga förutsättningarna i förskolor där personalen mår bra. Det gör gruppen outtröttlig, stark och ytterst beslutsam. Frågorna går inte att kompromissa med, då det handlar om de små liven.
Jag är imponerad och tacksam över nätverket. De tände ett ljus i min mörka bild av världen. Jag hoppas att kommunen ser nätverket som en resurs, och börjar ta det på allvar.
