Hon kom in i galleriet, hälsade på mig med ett leende och började titta på utställningen. Det var en utställning av en konstnärinna från Egypten som målar stora akvareller. Hon målar hästar som flyger, duvtorn med flöjter, kärlek, och allt med stor mänsklighet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Besökaren tog prislistan och började titta. Hon såg lite orolig ut. Jag närmade mig henne lite i fall hon vill fråga om något, och då ställde hon en fråga. "Varifrån är denna konstnär?" "Från Egypten." "Och när du säljer en tavla, skickar du pengarna till henne i Egypten?" "Ja, det stämmer." "Har du sålt flera tavlor?" "Ja, det har gått bra hittills som du ser. Gillar du hennes tavlor?" Hon svarade upprört: "Det betyder att du skickar våra pengar utomlands?"
Hennes fråga chockade mig. Jag ville svara men hon fortsatte utan att ge mig en chans att prata. "Dessutom, ett jättestort antal flyktingar kommer till Sverige och kostar oss enorma summor pengar, så kommer du och säljer tavlor av utlänningar som påverkar vårt nationella välstånd!"
Jag sa: "Du tittar bara från ett perspektiv och vill inte se andra håll." "Vilka andra håll vill du att jag ska se? Jag kom från Norge några år sen. Flyktingar som kommer från Mellanöstern får ekonomiskt stöd, boende, med mera, medan jag som norsk inte får någonting."
"Vill du dricka kaffe?" frågade jag. Hon fortsatte ilsket: "Igår gick jag till kyrkan för jag ville be. Jag fick inte göra det. Vet du varför?" Jag svarade skämtsamt: "På grund av flyktingar?" Hon svarade allvarligt utan att le: "Därför att det fanns flera svarta barn som lekte och skrek högt där. Jag sa till en präst, ’Kan du snälla be barnen att gå ut och leka?’ Hon svarade: ’Nej, de får leka här och du får be ute om du vill.’ Kan du tänka dig att hon svarade mig så!? Jag får inte be i kyrkan men svarta barn får leka där!"
Jag log invärtes åt prästens svar, men hon fortsatte: "Vet du hur mycket en flykting kostar oss? Vi är fattiga och inte har råd att köpa mat ibland medan våra pengar går till andras barn som inte är svenska?"
Jag mindes i den stund en teknik jag fick lära mig när jag läste engelska på British Council i Beirut. En övning vi fick träna på för att visa att vi kan prata engelska flytande utan att någon kunde stoppa oss. Läraren sa att vi måste våga prata även om vi säger fel ord. Det handlar om att överföra era idéer utan att låta de andra prata.
Jag hällde mer kaffe i min kopp. Svart kaffe från Mocka i Jemen, där kanske svarta barn jobbar för att vi ska får dricka något av det bästa kaffet i världen. Jag sa till henne: "Madam, vet du att det finns diktatorer i de länder som de svarta barnen kommer ifrån? Vet du att diktatorerna där säljer landets olja till oss i hela världen för egen räkning och att vi här tar emot deras pengar utan att ställa en enda fråga? Vet du hur mycket pengar diktatorn Muammar Gaddafi hade på ett konto i Sverige? Du min kära vän avundas ett barn (svart barn, ursäkta) att hen får några hundralappar för att kunna leva, men blundar för miljarder på ett konto som räckte att köpa mat till all världens barn..."
Hon gick ut och kom inte igen. Det verkade som att hon inte gillade tavlorna?
