Hanna Thåström: Hon är tolv och hon har gett upp hoppet om män

Hon är konstruktiv. Hon gråter men hon är fast bestämd att hitta en lösning. Den senaste veckan har vi följt nyheterna i spåren av Donald Trumps valseger. Vi har läst förtvivlade Facebook-inlägg från en ung kvinnlig släkting i den liberala storstaden Philadelphia och tolvåringen har delat skärmdumpar på rasande texter som hennes favorit-youtubers har postat. Vi har läst om 4B-rörelsens explosion i USA och känt oss stärkta.

Nu vill hon sätta alla män i fängelse. Vi har just sett nyheten om att Donald Trumps tillträdande försvarsminister vill dra tillbaka kvinnors rätt att delta i strid – för att “det blir drama” när män och kvinnor jobbar sida vid sida. Männen har helt enkelt förbrukat sin rätt att leva i samhället, resonerar hon. 

Men morfar då, försöker jag. Och pappa, och lillebror? Jo, de är okej. Men många andra tjejer har en morfar, en pappa och en bror som de vill ska få leva med oss, invänder jag. 

Hon har en lösning på det med. De får testas om de är värda en chans. De som klarar det får vara med. Det är kanske ingen dum idé egentligen men jag försöker styra om samtalet. Hur som helst borde inte män få vara politiker längre, slår hon fast. De kan helt enkelt inte göra ett bra jobb, de har straffat ut sig. Ge kvinnor makten i tio år så får vi se, det kommer bli skillnad. Men några män har ändå varit bra världsledare, försöker jag. Gandhi, Olof Palme? Gandhi får godkänt, Palme går bort för han blev ju mördad. Jag säger inget om hur Gandhi dog.

Vi pratar fler manliga ledare som gjort ett hyfsat jobb. Mandela? Blev inspärrad i decennier av andra män som inte gillade det han gjorde. Martin Luther King? Mördad. Av en man. Kennedy? Det går inte bra för mig.

Den dagens stora nyhet, att en dömd serievåldtäktsman som släppts ut – trots att alla visste att risken att han skulle göra det igen var hög – har våldtagit igen. Den har inte nått henne än.