Förra sommaren åkte 15-årige Joel på sitt livs första läger. Vid en röd stuga några mil utanför Norrtälje fick han under några dagar grilla korv, bada i havet och paddla kanot tillsammans med ett tiotal andra ungdomar. Precis som Joel identifierade sig samtliga deltagare som transpersoner och lägret var tänkt som en trygg och rolig frizon för dem där de kunde finna stöd i varandras erfarenheter. 

Jag skildrade Joels lägervistelse i ett reportage i Dagens Nyheter och blev i och med det påmind om hur viktigt det är för utsatta grupper i samhället att ha ”egna rum” där de kan vara sig själva utan att ifrågasättas.

Dessa egna rum kan ha olika syften, vissa mer uttalat politiska medan andra handlar mer om att skapa en gemenskap kring liknande erfarenheter. Rummen kan ta sig olika skepnader; som ett sommarläger, en studiecirkel eller ett nischat forum på internet till exempel. Det de alla har gemensamt är att de vill vara trygga, separatistiska sammanhang där deltagarna kan göra sig hörda och slipper annorlundastämplas. 

För många människor utanför normen är detta livsviktigt då det ger dem möjligheten att samla styrka och mod bland likasinnade, arbeta fram politiska strategier eller bara få vara i fred en stund. 

Det finns dock de som inte vill förstå denna sorts separatism. I förra veckan DO-anmälde till exempel högerdebattören Rebecca Weidmo Uvell ett antirasistiskt evenemang i Stockholm. 

Hon och flera med henne på högerkanten ansåg att det var diskriminerande att plattformen Rummet anordnade ett samtal under Antirasistiskt forum, och precis som på sin sajt Rummets.se, bara bjöd in rasifierade* feminister och antirasister.

Genom att DO-anmäla verkar dessa högerdebattörer vilja säga att vita personer kan utsättas för samma sorts förtryck och diskriminering som rasifierade personer. Den sortens okunskap visar att de inte bara är blinda inför sina egna vita privilegier, utan att de aktivt använder den maktpositionen för att förminska rasifierade personers erfarenheter av rasism.

Varför annars slösa DO:s resurser på att försöka få en 60 minuter lång ABF-diskussion om antirasism att framstå som diskriminerande? Det är skrämmande okunnigt, men tyvärr inte särskilt förvånande. Personer som tillhör normen, och som ser det som självklart att ha tillträde till vartenda rum i samhället, blir nämligen ofta provocerade när minoritetsgrupper stänger dörren om sig. 

Den sorgliga sanningen är att de dörrarna måste kunna stängas så länge människor utsätts för förtryck i normsamhället. Då behövs egna trygga rum där människor kan vara sig själva. 

Det var därför sommarlägret var så viktigt för Joel och de andra transungdomarna. Där kunde de för en gångs skull känna sig lite fria. Jag önskar att den friheten en dag blir verklighet även utanför de egna rummen.

* Rasifierad: att man fysiskt uppfattas som utlandsfödd och annat än svensk.