Moderna städer är som byggda för atombomber.
Opera, ryttarstatyer och symfoniorkestrar är i förtvivlat behov av statligt stöd, och när nyrika oligarker ska bygga ut sin swimmingpool ryker den konservativa drömmen om eviga värden och upphöjd tysk kultur.
Det är då dom konservativa börjar se sej om efter andra politiker än Reinfeldt.
Fascismen är en konservativ dröm om en påhittad gammal värld där saker hade sin plats och slaven lydde sin herre.
Kapitalismen är ett kaos, där en herre kan falla ner till slavens nivå på ett ögonblick, och där slaven, om han har en osannolik individuell tur, kan få följa med prinsen till en fest på slottet, kan vinna ”Idol” eller Lotto eller bli Chefens Älskling.
Bägge systemen bygger på principen att slicka uppåt och sparka neråt.
Fascisten drömmer om en trygghet kapitalismen aldrig kommer att ge honom. Ändå är han beroende av kapitalistens pengar. Fascismen lyckas bara när den ingår en allians med den traditionella högern och framför allt – när den kommer i kontakt med det riktigt stora kapitalet.
Därav den här alliansen vi har i Sverige, mellan lobbyisternas traditionella borgerliga partier, som nu inte ser mycket längre än till sina uppdragsgivares nästa kvartalsrapport, och den fascistiska drömmen om fornstora dar.
Regeringsunderlaget är en allians mellan lobbyister och fascister. Med helt olika syn på hur ett samhälle ska se ut. Men alliansen har ingåtts för att dom rika och mäktiga ännu en liten tid kan profitera på dom sinande ändliga resurserna på kol, olja, uran.
På jordar som långsamt förgasas och rinner ut i haven, på kemikalier som sprutas ut över åkrarna, på vete som ligger i lager i väntan på att priserna ska stiga. På att välfärden i Sverige kan sugas ut ännu lite mer, innan hela systemet brakar ihop.
Innan staten drar sej tillbaka helt från att upprätthålla en välfärd för alla och bara blir en förtryckarapparat med ett enda svar på social oro, våld och kriminalitet. Järnnäven. Fascisterna, tillsammans med klickjagarmedia, ser under tiden till att folk debatterar brottslighet och invandring. Och, tyvärr, sväljer vi i Tyckonomin hela betet.
En stor klass av människor plottrar till debatten i all egocentrisk välvilja genom att nappa på skitsaker som media serverar. Vi blir så upptagna av plottret framför våra ögon att vi inte ser den stora förändringen som sker; slakten av välfärden och klimatpolitiken. Vi skriver krönikor om våra egna små tillkortakommanden, om våra kamraters/konkurrenters brister och vandel, om vår egna olyckliga barndom.
Det kulturbärande skiktet approprierar ta mej fan sin egen barndom och säljer den till högstbjudande. Som väl typ är ”Malou efter 10”. Eller nån jävla reklamfinansierad blogg.
Alla tycker nåt. Alla väljer nåt.
Vi får (än så länge) tycka vad fan vi vill.
Vi får (än så länge) välja vad fan vi vill.
Tycka och välja.
Aldrig agera.
Handla är nåt man gör på NK.
Jag känner mej förtvivlad över sakers utveckling.
Jag borde inte sprida ut denna hopplöshet, men jag kan inte göra annat. Jag drar fan ut på interrail, jag sticker till Neapel. Kan lika gärna sitta och skriva min skit där nere som här.
Men hörrö, det finns ju folk som gör fantastiska saker. På ren trots mot den här tiden finns det forskare som står upp för vetenskapen och med en dåres envishet visar på siffrorna och graferna: Det här håller inte, vi är på väg mot en uppvärmning av jordklotet som vi bara kan ana alla fruktansvärda konsekvenser av.
Dom riskerar anslag och anställningar för att fler ska inse vad det är för helvetesfärd dom styrande har satt oss på.
Det finns människor som riskerar sin frihet och sina liv för vår skull.
Det finns kärlek och solidaritet, det finns judar och muslimer som älskar varandra.
Det finns hopp i att agera. Pröva det själv.
Jag hänger på så länge jag kan.
