Den va byggd av flata kalkstenar och smyckad invändigt med torkade växter och målningar.
Det fanns ett bord och en säng.
På bordet låg en lapp Välkommen att sova här. Förstör inget, lämna inget skräp kvar.
Det var otroligt vackert och rörande.
Men jag hittar inte kojan.
Kanske är den riven.
Jag har hängt på en polare ner till hans sommarhus här, alla mina jobbgrejor är uppskjutna och alla har covid så jag stack.
Det är så otäckt att läsa Twitter och tidningar.
Det finns en entusiasm i luften; äntligen blir dataspelen verklighet.
Äntligen kan män stiga upp från sina datorskärmars blekblå ljus och bli hjältar.
Och kanske blir det nåt slags krig i Europa.
Tänkte på det när jag klev i land i Visby, tänk om det är här det börjar.
Men det är det ju inte, såklart.
Svenska militären vill ha mer pengar.
Putin vill försvara och återupprätta det ryska imperiet, men det är svårt för grabben.
Till sin hjälp har han delar av den västerländska brunhögern, deras gemensamma intresse av att destabilisera och sprida misstro mot demokratin.
Den andra, mer traditionella högern, vill att vi ska gå med i Nato och kallar SD-svansen, Sverigevännerna som dom kallar sej på Twitter, för landsförrädare.
Det är kul och bra att högern är i kris.
Fast det är farligt också.
Trumps strategi inför USA-valet 2016 var att mobilisera alla dessa män som satt och spelade krigsspel hemma hos mamma och pappa och hatade feminister för att dom hotade deras potens. Män som hatade bögar och drömde om att få visa sin återupprättade manlighet i våldsam aktion.
Det är så brunhögern har vuxit.
Och nu vill man få med sej kvinnorna också. Därför denna märkliga allians mellan new-ageare, yogakvinnor och rena nazister. Man rotar i misstron mot läkarvetenskapen.
En del gamla flumpolare till mej går med i marschen i Stockholm, jag förfasar mej och skriver ”Läs historia för fan” och dom ba: ”Öppna ögonen Stefan.”
Konspirationsteoretiker trampar fel när dom tror att det finns nån slags allsmäktig kraft som har en stor plan för alltihop. Ingen i hela världen kan genomföra en hel ”master plan”. Man stöter alltid på patrull, inget blir som man tänker sej, hur mäktig man än är.
Jag är rädd för vad högern kan hitta på när det blir värre.
Det finns historiskt en naturkärlek inom högern. En romantisk, sentimental längtan tillbaka till jorden.
Det är ju den man vädjar till när man sjunger Änglamark av Evert Taube, ni vet:
Kalla den änglamarken
eller Himlajorden om du vill
jorden vi ärvde
och lunden den gröna
vildrosor och blåsippor
och lindblommor och kamomill
låt dem få leva
de är ju så sköna
Sånt som skogsindustrins direktörer kan få tårar i ögonen av, samtidigt som dom skriver under ännu ett beslut om slutavverkning.
Man är ju själv en del av denna konservatism. Föreställningen om att fåglarna sjöng mer, gräset var grönare och himlen mer blå när man var barn omfattas också av mej. Det är en stark kraft i drömmen om ett forntida paradis som gått förlorat.
Nu när högern har vaknat upp i panik och ser sin nyliberala dröm ligga i ruiner, bensinen snart slut och golfbanan översvämmad, kan dom i sin desperation ställa till med mycket elände.
Och fördröja den nödvändiga omställningen.
Å ena sidan klamrar de sig fast vid drömmar om kärnkraft eller fantasifulla eventuella framtida uppfinningar som ska lagra kol i sprickor på havsbotten, allt för att kunna ha kvar centraliserade, profit-genererande system där makten ligger kvar hos dom själva.
Å andra sidan en mer ”folklig”, brun Blut Und Boden-rörelse med inspiration från New Age-ideer om nån slags naturlig, urgammal visdom.
Där dom kommande olyckorna skylls på ”den liberala eliten i städerna” och invandringen, bögeriet och att mor inte längre är rar och far inte längre ror.
Den sistnämnda rörelsen är mer livskraftig. Den har en djup psykologisk klangbotten i dom flesta av oss.
Vi har svårt att leva med en vetenskap som hela tiden förändras av nya fakta och upptäckter, av vetenskapens budskap att all vetskap är tillfällig, tills motsatsen bevisats.
Vi längtar alla efter att denna osäkerhet och avsaknad av en Big Daddy ska få ett svar.
Det är det som är kraften i högerkrafternas sista utväg: fascismen.
Men fascister och nazister kan inte erövra makten på egen hand.
Det har dom aldrig kunnat. Det folkliga, brutala hatet som alltid väller fram när samhällen inte längre kan garantera människor dom mest grundläggande behoven skrämmer dom som har makten.
Har man fått en gedigen överklassuppfostran vill man inte ha lynchningar och folk som hänger i lyktstolparna. Man vill i alla fall inte se det med egna ögon.
Man vill heller inte låtsas om att nationalismen och hurrandet för döda gamla kungahus och gudar egentligen är en chimär som man har för att hålla folk i schack medan man glatt själv flyttar sina vinster till Caymanöarna och åker på shoppingturer till New York och till Moskva i affärer, allt detta i största internationella samförstånd.
Kungahusen i Europa hetsade fattiga, utsvultna soldater mot varandra i århundraden, samtidigt som dom var kusiner och gifte sej med varann, tvärsöver gränserna.
Imorrn ska jag och min kompis fortsätta leta efter den där kojan. Den borde finnas kvar.
Vem fan river en så fin koja?
Fascismen kan inte erövra makten på egen hand. Det är först när den får finansiellt stöd av finansfurstar som tänker sej att kunna avleda social vrede som dom lyckas attrahera större delar av befolkningen.
Det är en farlig tid vi lever i.
