Än idag är det Mercators projektion vi ser i bakhuvudet när vi tänker på en världskarta. I över fyrahundra år har den bokstavligen format vår världsbild. Den hänger på de flesta skolväggar och fortsätter präntas in i nya generationer.
Problemet är bara att den inte stämmer. De nordliga länderna är kraftigt förstorade i jämförelse med de sydliga. Sydamerika är dubbelt så stort som Europa men ser lika stort ut. Afrika är fjorton gånger större än Grönland men de ser ut att ha samma yta. Antarktis är bortplockad och ekvatorn placerad två tredjedelar ned så att Tyskland blir världens mittpunkt.
1974 presenterade den tyska filmskaparen och historikern Arno Peters en ny världskarta som är skalenligt korrekt. Kontinenternas konturer är något förvanskade men storleksmässigt är länderna i rätt proportion med varandra. Kartan hade tagits fram av den skotska prästen och kartografen James Gall drygt hundra år tidigare men passerat obemärkt. Peters ville bryta den koloniala eurocentriska världsbilden och fick gehör i FN:s korridorer. Unesco ersatte Mercators projektion med Gall-Peters. Men västvärlden har hållit hårt i sin gamla karta.
Mercators projektion återspeglar västvärldens megalomaniska syn på omvärlden. Den är symptomatisk för vår förvrängda självbild där nord förstoras på syds bekostnad. En atlas över hur nordliga länder fortsätter blåsa upp sig själva genom att suga ut de sydliga länderna.
Det finns ingen naturlag som förhindrar att nord- och sydpolen byter namn. I så fall skulle kartan lika gärna kunnat vara upp och ned i våra ögon. Men det skulle krocka med vårt hierarkiska tänk där det som är högt upp anses stå över det som är långt ner.
Vi förknippar också storlek med vikt och makt. Med Gall-Peters karta blir det övertydlig att världens minsta kontinent har styckat upp större delen av planeten i koloniala nationsgränser.
Definitionen av vår geografiska världsbild är en högst politisk fråga som saknas helt i dagordningen. Den felaktiga världskartan sipprar in i sinnena och ritar våra mentala kartor som vi navigerar efter. Människor från avlägsna länder förminskas och boxas in i konstruerade kategorier medan västerlänningar fortsätter förstora sig själva och förstöra för andra.
2017 var Boston först i USA med att införa Gall-Peters karta i 125 kommunala skolor i ett av distrikten där 85 procent av eleverna hade rötter i Afrika och Sydamerika. Mercators karta har fått hänga kvar som ett pedagogiskt verktyg för att undervisa om kolonialism. Kartorna har bidragit till att upplysa eleverna om europeisk imperialism, stärkt stoltheten över sina föräldrars ursprung och övat upp deras kritiska tänkande att ifrågasätta givna sanningar.
I en tid då försvinnande få färdas till havs är det obegripligt varför vi fortfarande använder en snart fem sekel gammal sjöfartskarta. Att byta ut en förlegad projektion skulle vara ett ett stort steg i avkoloniseringen av vårt skolsystem och nästa generations hjärnor.
Det är hög tid att vi uppdaterar vår världsbild.
