Det var ändå en viss glädje att höra Stefan Löfven läsa upp den där regeringsförklaringen. Inte minst när han pratade om områden som låg en bit utanför hans egen bekvämlighet. Det gjorde mig alldeles varm i hjärnan. Han pratade om feminism, klimat och hbtq-frågor och självklart hördes det att han inte var helt hemma i det, att det inte rakt igenom var hans egna ord. En del har kritiserat detta – för att det inte verkade komma inifrån, att det inte kom från hjärtat. Men allt måste inte komma inifrån. Och hjärtat är bara en muskel.
Det här med ”inifrån” är egentligen lite av en bluff, som härstammar från en härsken gammal romantisk konstnärssyn – att det är tjusigt när något skapas ”ur intet”, att det är mer äkta att inte låta sig påverkas utifrån av andra. Det är till och med lite fult att inspireras.
Men alla riktigt bra låtar i musikhistorien är inspirerade av tusen andra och ett par av rena stölder. Fantastiska romaner, pjäser och filmer bygger ofta på urgamla historier och är mest variationer på klassiska teman och stor konst kan vara rena mosaiken av vad andra gjort. Eller en replik på. Och det är inte något fult med det – det är ju fantastiskt hur vi nästan gemensamt genom århundraden skapat och skapar mästerverk. Reviderar. Putsar. Reagerar. Svarar. Skriver om.
Likadant med riktigt bra åsikter. (vill instinktivt skriva en ängslig smiley här för att visa att jag fattar att det klingar illa med ”bra åsikter”, men jag är stark och låter bli!). Riktigt bra åsikter kommer inte inifrån, de är repliker på och resultaten av vad andra tyckt och slagits för – genom historien, på andra sidan jorden, i ett annat partis valrörelse.
Saker måste få komma utifrån.
Så funkar till exempel kvotering. Det är inte bara ett mål i sig, utan minst lika mycket ett medel – en väg. Det handlar om att skapa förutsättningar utifrån tills det sätter sig i rygg och märg. För så länge fundamentala orättvisor råder och inte alla är fria och trygga, finns ingen tid att vänta tills allt landat i alla, tills allt kommer ”inifrån”.
Lite som i Idas sommarvisa.
Så när andra röster nu talade genom den nya statsministern i regeringsförklaringen, så kan en vara säker på att något av det han sa också över tid blir något som förankras där inne. Att han använde ord som ”stjärnfamilj” är en fin föresats. Lite som att stå på bryggan, kasta ut badbollen i det vårkyliga havet så att alla ser – och så måste han ta språnget!
Jag erkänner: detta är en mycket välvillig tolkning av den parlamentariska demokratin och nästan på gränsen till new ageigt i hur positivt tänkande jag kör här. Men en måste ta alla möjligheter att glädja sig åt att regeringen Reinfeldt är ett minne blott.
Nu nagelfars de nya ministrarna, såsom brukligt är. Och nödvändigt, så klart, precis som med föregående regeringar. Lik granskas i garderoben och skelett grävs upp. Åsa Romson hade målat om en båt med miljöfarlig färg. Alice Bah Kuhnke har varit med i tidningen Okej. Det var väl i stort sett det.
Dessa gräv måste göras – för det kan ju komma upp saker som faktiskt har betydelse för hur lämpliga de är som ministrar. Att ha makthavare som systematiskt inte betalar tv-licens, som begår skattebrott och lever i jävsituationer kan självklart skada demokratin.
Ibland är det som att äktheten står på spel även när det gäller det förflutna; om en har sagt en viss sak i högstadiet som inte rimmar med det en står för nu, så kan ens åsikter omöjligt komma inifrån. Men den som har den utgångspunkten kastar garanterat sten i glashus. Eller rentav spjut i radhus. Trovärdighet handlar inte om perfektion under en livstid utan förmågan att lyssna, ta in och tänka om.
Bara om Romson skulle vilja måla om hela Sverige med den där miljöfarliga båtfärgen så är det riktigt bekymmersamt. Eller om Alice Bah Kuhnke vill satsa allt kulturstöd på tidningen Okej. Men annars är dessa kanske inte några skelett som rasslar särskilt hotfullt i garderoben.
Tvärtom kan denna båtmålning leda till en insikt som kommer oss alla till glädje. Och denna insikt har kommit utifrån. Och interagerat med något där inne i hjärnan tills det kommer inifrån – eller interfrån – det är lite hjärnans grej det där med interaktion. Och jag hoppas landet närmsta åren kommer styras av just hjärnor.
För hjärtat är inte bara en muskel. Hjärtat är en floskel. <3
