Jag och tre vänner sitter på en uteservering, det är ungefär en månad sen och min singelkompis M har precis hållit en lång harang om kristdemokraten hon dejtar.

De två andra vid bordet har inte hört om M:s senaste kärleksdramatik tidigare och är oerhört skeptiska.

– Vad menar du med att han är kristdemokrat? Röstar han på KD eller är han aktiv i partiet? Vill han förbjuda abort? Vad säger han om visitationszoner? Bryr han sig ens om politik eller är han bara kåt på Ebba Busch?

M svarar så gott hon kan och formuleringarna går på repeat, det är inte första gången jag hör det här samtalet. Sedan hon och kristdemokraten började träffas har ämnet "dejtande över blockgränserna" diskuterats livligt i mitt kompisgäng. Några egentliga principer har vi inte kunnat fastställa, även om jag personligen är övertygad om att jag aldrig hade kunnat bli kär i någon som inte är vänster.

En gång träffade jag en kille som var besatt av valhemlighet till den nivå att han inte ens ville säga vilket block han tillhörde. Jag krävde att han åtminstone skulle berätta om han röstade på Sverigedemokraterna vilket han vägrade göra. Det hela ledde till en hyfsat hätsk diskussion vid frukostbordet där jag anklagade honom för att vara orimlig och han mig för att vara trångsynt och sedan slutade vi träffas. Båda irriterade över den andras envishet.

M har högre i tak även fast hon, rent ideologiskt, är lika vänster som jag. Hon och kristdemokraten har dejtat i månader trots att de inte håller med varandra om så mycket alls när det kommer till hur vårt land ska styras. Kanske är det privata inte lika politiskt för henne som det är för mig? Kanske har de trevligare tillsammans än jag och "Mr Valhemlighet" någonsin hade? Eller så är det precis så som hon säger nu på uteserveringen: att hon helt enkelt inte har något val.

– Var hittar man ens vänsterkillar? De finns knappt längre och de få killar som är vänster är redan ihop med någon.

Jag inser att M:s erfarenheter från dejtingmarknaden stämmer rätt bra med sammmanställningen från SVT:s senaste valundersökning. Endast 30 procent av alla män mellan 18 och 30 som röstade i år gjorde det på ett rödgrönt parti, (jag räknar inte Centerpartiet som ett rödgrönt parti eftersom det inte är ett rödgrönt parti). Bland kvinnorna var det 46 procent.

Lägg sedan till faktumet att alla röstberättigade inte ens röstar vilket gör vänstermännen mellan 18 och 30 ännu mer sällsynta. Det går tyvärr inte att säga exakt hur högt valdeltagandet i olika åldersgrupper var i årets val än, men Jonas Olofsson på SCB hjälper mig att ta fram siffror på frågan från valet 2018. Då låg valdeltagandet bland män mellan 18 och 29 på 82,5 procent. Om vi gissar på ett liknande deltagande bland målgruppen i årets val skulle det betyda att det egentliga antalet unga män som röstar rödgrönt är ännu färre, endast 24,7 procent.

Eftersom tjejer generellt röstar mer vänster och helst är ihop med folk som står nära deras egen politiska övertygelse (åtminstone enligt Aller Medias läsarundersökning från 2018 och mina egna preferenser) går det också att tänka sig att M:s känsla av att alla vänsterkillar redan är ihop med någon har viss statistisk grund. Det är som under krig. De få män som faktiskt finns kvar bland kvinnorna i samhället blir orimligt eftertraktade på samma sätt som Riks-tjejerna hos SD höjs till skyarna just för att de befinner sig på ett annars mansdominerat stridsfält.

Vad utvecklingen gör med politiken är oroväckande, men just nu tänker jag mer på vad det gör med relationerna. Om mina snygga, smarta, tjejkompisar behöver dras med högervåp för att slippa leva ensamma i resten av sina liv finns det knappast någon rättvisa i världen. Och då har jag inte ens nämnt den misär som jag riskerar att drabbas av om jag tvingas sitta på parmiddagar med en massa läskiga högermän jag hittills lyckats undvika (utom den gången jag blev tvånglad av en högt uppsatt Sverigedemokrat i den trånga trappan på Spybar).

Mitt enda hopp ligger just nu i att de unga männen ska hitta tillbaka till vänsterblocket. I bästa fall för att de inser att vi måste ha politiker som ser människor som människor. Men, mer troligt, av betydligt mer smutsiga skäl: det är verkligen den enklaste vägen för dem att få ligga.