Nej, om jag hade fått välja själv hade jag just nu legat i min säng och låtit mina osmanska trupper invadera Norge; eller så hade jag byggt så många universitet i Skottland att racet mot rymden är avgjort innan det ens börjar. Kanske hade jag försökt locka hela världens turister till Kambodjas många konstmuseum, eller fått varenda land i världen att införa min egenhändigt döpta troslära ”Stigmatizmen” som statsreligion.

Jag hade kort sagt spelat datorspelet ”Sid Meier’s Civilization 6”, eller som vi konnässörer och maniskt besatta junkies kallar det: ”Civ”. 

Hade jag haft roligt när jag gjorde det? Kanske, troligen inte. Ibland glittrar det till och känns som första gången, oftast är det bara något jag gör för att varje sekund jag inte spelar Civ är en sekund då jag inte spelar Civ. 

För er (o)lyckligt oinvigda går Civilization ut på att ta ett land från stenåldern till framtiden. Du börjar på en tom karta, men bygger snart din första stad. Denna utvecklas till fler städer med större befolkningar och faciliteter.

Efter ett tag möter du andra länder, antingen kontrollerade av datorn eller, om du spelar online, verkliga människor. Dessa konkurrerar du med för att uppnå dominans inom ett specifikt område, vetenskap, kultur, religion, diplomati eller militär. 

Det kan tyckas att denna syn på världen som en tävling mellan olika länder är lätt reaktionär, för att inte säga hämtad direkt från 1800-talet, å andra sidan: utan detta hade spelet knappast varit något spel.

På Reddit finns en uppsjö trådar där människor frågar om råd för att ta sig ur beroendet

Det hela är upplagt som ett brädspel. Du gör dina moves under en omgång, sedan får du snällt vänta tills motståndarna gjort sina och det blir din tur igen. 

Detta bidrar tveklöst till spelets beroendeframkallande karaktär. Kanske är det i nästa omgång du får allt att vända, kanske är det då genombrottet kommer. Eller varför inte i omgången efter den. Civs utvecklare är högst medvetna om detta, och har gjort frasen ”Just one more turn” till en sorts slogan för hela spelserien. Och på Reddit finns en uppsjö trådar där människor frågar om råd för att ta sig ur beroendet.

Min egen historia med Civilization började i slutet av 90-talet, med det andra spelet i serien. Jag var 6-7 år gammal och hade precis börjat få använda den dator min pappa hade införskaffat. Mina föräldrar såg en lillgammal unge och ett spel som kanske kunde lära honom något om världshistorien. Att samma spel mer än 20 år senare skulle leda honom in i ett djupt beroende var de lyckligt ovetande om. 

Efter att jag fängslats av spelet som barn rörde jag det nämligen inte på många år. Jag tyckte annat var roligare, böcker, filmer, Fifa, interaktion med andra människor. Men så under pandemin såg jag att min gamla barndomsfavorit låg på rea. Det här skulle väl vara kul, tänkte jag, ett bra sätt att fördriva tiden. 

Tre år senare vågar jag inte ens tänka på hur många timmar jag har fördrivit. En bra bit över 1 000, det är jag säker på. Förmodligen över två. Om jag fortsätter i den här takten lär jag om några år nå de 10 000 den poppsykologiske författaren Malcolm Gladwell hävdar att det tar att blir riktigt bra på något. Skillnaden mellan mig och de gitarr- och programmeringsnötare han skriver om är dock att färdigheter inom ”Civ” är helt och hållet värdelösa i den verkliga världen (till skillnad från andra spel, som Counter-Strike, finns det inga professionella spelare). 

I somras rasade min nykterhet samman som ett korthus

Nyligen lyckades jag faktiskt sluta. 

Istället för Civ började jag spela kopiösa mängder schack. Trots att detta spel är något jag helt och hållet saknar fallenhet för kändes det mer intellektuellt stimulerande och försvarbart för omgivningen. 

Men i somras rasade min nykterhet samman som ett korthus. Utvecklaren Firaxis meddelade att Civ 7 kommer att släppas i början av nästa år, det första nya spelet i serien sedan 2016. Jag försökte sätta upp en regel för mig själv: inget Civ tills det nya spelet släpps. 

Det höll i ungefär en halvtimme, snart satt jag där igen och förhandlade med Montezuma om att byta mina hästar mot hans guld. När jag inte spelade tänkte jag på det nya spelet. Tydligen ska det vara möjligt att åka båt på floder; tydligen är Civs tidigare största irritationsmoment ”barbarerna” ersatta med en helt ny spelmekanik; tydligen ska man kunna BYTA LAND mitt i spelet.

Möjligheterna är obegränsade, det finns ingen chans att jag kommer att missa detta. 

Hjälp mig, snälla.