Personen jag pratade med frågade vad den kunde göra åt situationen. ”Inte äta sill”, var det egna svaret, vilket är en naturlig tanke. Men problemet med sill och strömming är att majoriteten av fisken inte går till människomat. Den stora majoriteten går i stället som foder till exempelvis laxodlingar och minkfarmar. Då är det svårt för den egna individen att använda konsumentmakt.

Ofta är det ändå där som frågorna om miljö och klimat landar. I individens val. Trots att det är svårt för en ensam person att ens känna till det man behöver veta. Vi ska veta vilka blommor som gör bin glada, vilket bränsle vi ska tanka (om något?), vilken el vi ska ha i uttaget, vilket godis som är utan palmolja, och hur mycket antibiotika länder använder i djurproduktion. Bland annat. Helt enkelt omöjligt, om en person inte har en livstid till att studera omvärld, handel och naturvetenskap. Sedan måste man också ha tid och resurser att agera på kunskapen. Till sist måste en stor del av befolkningen göra samma sak för att det ska få verkan.

Ingen är på den nivån, för all nödvändig kunskap är inte ens tillgänglig. Resultaten från en ny Ramboll-rapport visade att bara varannan svensk tror att deras individuella val gör skillnad för miljö och klimat. Det är en ganska rimlig slutsats. För även om vi alla måste vara beredda på stora förändringar i våra liv, räcker det inte med att vi gör dem själva. Det är inte valet i mataffären som kommer rädda sill eller klimat. Det är vårt politiska engagemang och valet av politiker. Kanske var det den insikten som syntes i rapporten, och förhoppningsvis leder det i så fall till ett nytt samhällsengagemang framöver. Det skulle behövas. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.