Jag är skolad i en feministisk idétradition som är mycket porrkritisk, men som också skanderar ”Varken porr eller puritanism”. Huvudfåran i den svenska feminismen har länge kritiserat alla typer av bilder där kvinnor objektifieras – men självklart utan att därmed bli sexualfientliga eller negativa till nakenhet i sig. Då uppstår naturligtvis frågan: Var går egentligen gränsen?
Jag vet inte. Men eftersom jag genom åren bott i olika omgångar i Spanien där jag också varit feministiskt engagerad har jag upptäckt att de spanska feministerna är väldigt präglade av ett motstånd mot Franco-tidens diktatur som också innebar en strikt puritanism. Därför har de inte samma tradition av kritik mot kvinnors nakna kroppar utan påfallande ofta väljer feminister bilder av nakna kvinnobröst till sina flygblad och så vidare. Samma sak har jag noterat när jag arbetat med feminister från Iran. Feministers ingång till nakna kroppar beror till viss del på historia och traditioner i respektive land.
I veckans tidning intervjuar vi Linnéa Johansson, som väljer att visa och sälja sin sexuella praktik på nätet. Hon säger: ”Jag förstår inte logiken i att alla har sex men att man inte får visa det. Hur gör det någon till en sämre människa? Eller en sämre kollega eller mamma? Det har blivit ett ställningstagande från min sida att fortsätta dela bilder och filmer på mig själv.”
Självklart gör det inte någon till en sämre människa att den visar upp sin sexualitet eller nakenhet.
Linnéa Johansson arbetar inte i den så kallade porrindustrin, som har kopplingar till människohandel och systematiskt utnyttjande. Hon styr över sig själv, och upplever att hon utövar sin konstnärliga frihet.
Den friheten bör hon naturligtvis ha! Men vi kan som feminister fortfarande problematisera porrens kvinnosyn och risken för det som författaren Caroline Engvall i samma reportage påtalar: en destruktiv spiral som i värsta fall kan leda till utpressning och övergrepp. Och konstatera att den som är ung och inte lika genomtänkt som Linnéa löper en större risk.
Hur som helst växer den här verksamheten till följd av pandemin. I veckans tidning ger vi olika perspektiv på vad det betyder. Och vi bjuder som vanligt på en hel del mer – till exempel ett hoppingivande samtal om den växande rörelse av lantbrukare som arbetar för att återställa ekosystemen, snarare än att maximera sina skördar. Dessutom välkomnar vi vår nya ledarskribent Anna Ljungström, känd från Supermiljöbloggen.
Trevlig helg och trevlig läsning!
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
