Sommaren är över nu och något som ofta förknippas med svensk sommar (förutom alla kräftskivor, sommarstugor och charterresor) är allsången. Du hittar allsången i din lokala stadspark och framför allt i din tv-ruta. En sång som är återkommande i alla dessa allsångsrepertoarer är Lasse Berghagens största hit som även rapparen Petter har gjort en egen tolkning på. Jag pratar om låten där sött möter salt tills vi kommer fram till ”Stockholm i mitt hjärta”.
Och medan alla så glatt sjunger med till refrängen så har jag allt mer tänkt på huvudfrasen i melodin. Med all respekt till Lasse men jag vill inte ha ett Stockholm som bara finns i mitt eller ditt hjärta. Jag vill ha ett Stockholm som finns i allas våra hjärtan och som inkluderar allas hjärtan, hjärnor, tankar, röster, visioner och engagemang i uppbyggnaden av en gemensam stad.
Ett Stockholm och för den delen Malmö, Skåne och Sverige där allsången verkligen blir till en all sång där just alla kan ta del och inkluderas i den gemensamma sången. En sång vars rytmer består av solidaritet och vars text inkluderar alla de språk och dialekter som talas i samtidens Sverige.
En sång som är gränsöverskridande, transparent och kritisk till de normer och strukturer som ger förmåner till vissa och utesluter andra. För
i dag är det bara vissa som får möjligheten att sjunga och på så vis får förmånen att höras och synas. Tolkningsföreträde ges sällan till den som aldrig får möjligheten att höras. Tolkningsföreträde ges aldrig till den som vägrar spela lyran på andras villkor. Tolkningsföreträde ges aldrig till den som inte har tillträde till den orkester där symfonin tonsätts.
Om vi ser till samhällskroppen i sin helhet så är hjärtat fundamentet för kroppens överlevnad. Det är från hjärtat som blodet pumpas ut till kroppens alla delar. I sin tur behöver samhällskroppen luft som syresätter vår gemensamma blodcirkulation. Samhällskroppen behöver en ryggrad som ser till att kroppen kan stå upp stabilt. Så för att vi alla ska kunna sjunga så behöver dessa element vara intakta.
I dag har stora delar av vår gemensamma samhällskropp krackelerat. Vår gemensamma välfärd som likt en ryggrad ser till att kroppen står upp har i mångt och mycket rustats ned.
Jag vill ha ett Malmö där även de barn som upplever socioekonomisk utsatthet kan sjunga och spela lyra i den kommunala musikskolans respektive verksamheter. Jag vill leva i ett Skåne där vi synliggör de strukturer som utesluter många och där vi börjar prata om hur hudfärg, ras/etnicitet, religionstillhörighet, kön, klass, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning etcetera påverkar oss som individer utifrån vem som får tillträde och vem som blir diskriminerad och utesluten.
Jag vill ha ett Stockholm, Malmö, Skåne och Sverige där även du som ung som vill flytta hemifrån men inte har föräldrar som kan gå i borgen för ett bostadslån ska kunna få tag på en hyresrättslägenhet.
Jag vill leva i ett Sverige som är uppbyggt på social rättvisa, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.
Ett Sverige där vi kan mötas bortom gränser. Ett Sverige där vi river murarna.
Så låt oss nu se till att Skånes Malmö och huvudstaden Stockholm inte bara ligger i mitt eller ditt – utan i allas hjärtan. Ett Stockholm för alla och där alla kan vara med och bidra, påverka, engagera och förändra. Så Stockholm i mitt och ditt hjärta absolut, men ska vi komma längre så behöver vi ett Sverige som kan vara en del av allas hjärtan.