”Tv-hjältinnorna är trasiga utan undantag.” Hur många gånger har ni läst en text på det temat? Jag har läst hela sju texter med exakt den vinkeln.

Samtliga skribenter driver tesen att nuförtiden i framförallt kriminalserier verkar det som att kvinnliga, intelligenta tv-huvudpersoner måste ha en diagnos och/eller psykiska problem. Samma karaktärer radas upp i samtliga texter: Saga i Bron (trots att det aldrig nämns att hon har Aspergers), Carrie i Homeland, Lisbeth Salander i Millennium. I någon artikel även Sarah Linden i The Killing.

”2010-talet är det tillfälle i historien när kvinnor för kanske första gången får vara intelligenta hjältinnor. Med det förbehållet att de har ett psykiskt handikapp” sägs det i en av texterna och det hade ju varit tragiskt om det hade varit så. 

Men det är inte sant. Istället för att slarvigt tolka de här tv-rollerna som ett dystert tecken på sexism borde vi faktiskt se dem som ett glädjande tecken på jämställdhet.

Vi är inne i en fantastisk period när vi kommer till tv-drama, kvinnliga karaktärer tar mer och mer plats, och får vara mångfacetterade på det sätt som varit förbehållet män tidigare. Hejdå kriminalserier med kvinnor som enbart är sexiga sidekicks, bedragna fruar eller värnlösa offer. Och hej kvinnliga genier!

För äntligen har vi kvinnor som är genier av typen som tidigare varit reserverad för män. Att ha en mörkare sida brukade enbart vara förbehållet de manliga poliserna, FBI-agenterna och privatdeckarna. Det söps, knarkades och deppades. Psykdiagnoser stod som spön i backen. Däremellan var de här männen briljanta och såg sådant som absolut ingen annan kunde, tänk på Wallander, Sherlock Holmes, Tony Hill i Mord i sinnet, Will Graham i Hannibal, Rust Cohle i True Detective.

”Den kvinnliga galenskapen är något annat än den manliga – snävt villkorad och berövad genialitetens glans”, skriver idéhistorikern Karin Johannison i kulturdebattartikeln ”Kollapsen är en kvinna” i DN (1/7-14) och säger att det ”inte funnits plats för den excentriska, grandiosa, arroganta, skeva, udda, utagerande, berusade eller sexuellt utlevande kvinnligheten. Att genirollen – som identifieras med alla dessa egenskaper och tillstånd – varit reserverad för män.” 

Om vi nu ska ta den heliga trojkan Saga – Carrie – Lisbet: Vad är de om inte just ”excentriska, grandiosa, arroganta, skeva, udda, utagerande, berusade eller sexuellt utlevande”? Istället för att prata om dem som ”trasiga”, ”sjuka”, varför inte helt enkelt kalla dem genier. 

Länge leve våra nya, icke-perfekta, genialiska hjältinnor!