Krönika: Hatet får aldrig bli drivkraften

När människan blir rädd för att ens egna mark, liv, säkerhet och tillgångar är hotade blir vi rädda, hatiska och defensiva. Precis som andra djur. Det ligger i vår natur att reagera. Instinktivt liksom.
Men som den smartaste och mest civiliserade arten på vår jord måste vi ta ansvar och våga trycka tillbaka dessa känslor. Missförstå mig inte, terrorism ska självklart bekämpas. Men det får inte ske under närmast bestialiska former. Jag märker redan av en hårdare tongång gentemot muslimer här i Lindesberg. Tro och terrorism går inte ihop och eftersom att jag vet hur många ytterst smarta och flitiga individer det bor här i vår stad så vägrar jag också acceptera att vi låter stadens muslimers bli smutskastade och utsatta. Låt dem istället känna att vi är många som bryr oss och att vi tillsammans tar avstånd från mörkrets furstar. 

Som elev på Lindeskolan och engagerad i diverse olika föreningar och andra mötesplatser för individer i vår kommun kan jag med empirisk erfarenhet säga att dådet i Frankrike skylls på alla världens muslimer. Jag har sett det på flera håll, trots att det inte ens har gått en vecka sedan dåden utfördes. Kvinnorna med niqab gåendes på staden blir sedda snett på och männen med annan hudton än den ljusa blev plötsligt ett hot mot allas vår säkerhet. Jag har till och med blivit tillfrågad om jag inte borde ta avstånd från
de praktiserande muslimerna jag känner till. Hur tillåter vi ens oss själva att tänka såhär? Hur kan vi låta en religion med över en miljard anhängare få skulden för något som en extrem falang gjort? För tro mig, ingen och jag menar verkligen ingen av de muslimer jag känner ställer sig bakom detta. Tvärtom tycker alla att IS och vad de står för vanhedrar islam och det religionen innebär.