”Du är styrelsens lilla kuttersmycke.” En äldre manlig styrelseledamot sa så när styrelsen efter mötet avnjöt en trevlig middag. Han drog lite charmant på munnen. Ingen annan log. De hade alla förstått att detta var ett övertramp. De höll andan och väntade på min reaktion. För en gångs skull fann jag mig, och replikerade kort att jag minsann inte satt i någon styrelse för att vara någons kuttersmycke, utan för att påverka politiken. De började andades. Någon sa till mannen i fråga: ”Där hade tur. Du kunde lika gärna fått stryk.” Det är nu många år sedan det hände och jag har berättat om den här anekdoten åtskilliga gånger. Var gång ämnet ”sexism i politiken” dyker upp, (och det gör det som oftast när en har politiskt engagerade vänner) blir det ett av mina exempel vad en, som ung kvinna, kan möta i det kommunala styrelsearbetet.
Är det så allvarligt? undrar väl någon. Nej såklart, inte som enskild händelse. Men som en del av ett mönster av härskartekniker, som tar ifrån vissa grupper makt och inflytande är det ett problem. Dels för de enskilda som drabbas men också som demokratiproblem. Blir en betraktad som ett kuttersmycke (något som snarare ska pryda båtfören än sitta i styrelserum) så väger ens ord inte lika tungt som den som blir betraktad som t ex ”kompetent styrelseledamot” eller ”mäktig man”. Och där är faktiskt demokratins grundfundament satt ur spel; jämlikheten. Vissas ord väger tyngre endast på grund av kön och ålder. Eller hudfärg eller klassbakgrund.
Jag slutade i den styrelsen efter några få år. Alla undersökningar visar att jag inte är ensam. Unga lämnar sina politiska uppdrag snabbare än andra. Och allt tyder på att brist på makt och inflytande är den största orsaken till ungdomarnas avhopp. Får en inte påverka är det inte meningsfullt att vara med. Varför ska en engagera sig ifall en möts av härskartekniker och exkludering?
Jag har berättat anekdoten om kuttersmycket så många gånger att jag faktiskt glömt bort det viktiga. Varför väntade de andra ledamöter och ordföranden på min reaktion? Som om det bara var mitt problem att vi har sexism i styrelsen? Under de få åren jag har varit aktiv i Hällefors kommunpolitik har jag utsatts för i stort sett alla härskartekniker som finns. Osynliggörande, påförande av skuld och skam, undanhållande av information, dubbelbestraffning samt förlöjligande och så objektifierande. Ordförandena i de olika styrelserna har inte en enda gång reagerat. Vid ett flertal tillfällen är det snarare ordförande som varit den som utsatt mig eller andra ledamöter.
Nu är jag inte ung kvinna i politiken längre. Inte ung i alla fall. Vid 35 år går den magiska gränsen, som jag passerade just i år. Nu är det andra som är unga. Några av dem kanske vågar sig in i partipolitiken. Och det är upp till partiorganisationerna ifall de kommer känna sig välkomna. Politiskt förtroendevalda må ha olika åsikter och olika förslag. Men allas röster skall få höras och allas ord borde vägas utifrån innehållet, och inte utefter vem som sade det. Alla förtroendevalda och framför allt alla ordförandena borde utbildas i att uppmärksamma härskartekniker, så att ingen av dagens unga kvinnor kan riskera att objektifieras utan att någon reagerar. Odemokratiska möten är i sig ett hot mot demokratin.
Hällefors kommunpolitik har otroligt låg legitimitet och dåligt anseende just nu. Det finns ett stort behov av nya krafter. Ifall partierna har turen att få nya unga medlemmar, måste de få utrymme att agera, inte reduceras till strategiska namn på valsedeln eller snygga affischer. De är viktiga för den representativa demokratin. De måste få makt. Det innebär att några som nu besitter makt, måste dela med sig.
Jag har inga illusioner att det räcker med en ordförandeutbildning i demokratiska möten för att komma till rätta med alla problem som hälleforspolitiken lider av. Men nolltolerans mot härskartekniker är åtminstone ett steg.
