– Det tär på en, men man får härda ut, säger hon.

Julen fick hon för första gången fira i ensamhet i år. Även om hon ännu lyckats undslippa coronaviruset är risken stor att bli smittad och föräldrarna hör till riskgruppen.

Det är klart hon och de andra som sliter inom vården med sin psykiska och fysiska hälsa som insats blir förbannade när nu Stefan Löfven och Morgan Johansson shoppar loss på köpcentrum samtidigt som Magdalena Andersson åker skidor i fjällen. 

Det socialdemokratiska kommentariatet var med rätta inte nådigt när KD:s Ebba Busch avslöjades festa loss på Stureplan mitt under rådande pandemi, men när det nu är de egna företrädarna som trotsat rekommendationerna är det andra måttstockar som gäller.

Anne-Marie Lindgren, en av socialdemokraternas främsta ideologer, kommenterar det hela på Facebook:

”Nej, jag är inte ett dugg upprörd, och känner mig inte ett dugg sviken, och tycker inte att Stefan Löfven är dubbelmoralisk och har brutit mot sina egna rekommendationer när han, med iakttagande av reglerna om att undvika trängsel och rusningstid, uträttade några vardagsärenden i en av Stockholms gallerior.”

Det spelar egentligen ingen roll om Anne-Marie Lindgren har fel eller rätt i sak. När drevet går, går det hårdare åt socialdemokrater än åt borgerliga politiker.

Ulf Kristersson, Jimme Åkesson och Ebba Busch lär gnugga händerna av tacksamhet för den julklapp de just bjussats på med detta självmål framspelat av den socialdemokratiskt ledda regeringens främsta företrädare.

Att en hel del ledande socialdemokrater tycks ha svårt att leva som de lär (minns Mona Sahlin som tyckte det var så sexigt att betala skatt att hon dömdes för skattebrott), och dessutom inte verkar förstå ordet krishantering (minns turerna efter att Omar Mustafa togs in i och sedan sparkades ut ur partistyrelsen) är förvisso inget nytt.

Men alla som rör sig inom den svenska toppolitiken borde vid det här laget veta att allt som görs granskas in i minsta detalj.

Frågan uppstår då om ministrarnas pandemitrots är otilltänkta misstag och dumheter, eller om det är så att den socialdemokratiska partiadelns syn på Folkhälsomyndighetens rekommendationer är att alla är jämlika, men att en del är mer jämlika än andra?

Sedan kommer också den, för oss som fortfarande har någon sorts hopp om att det blåbruna gänget inte tar ministertaburetterna i befattning efter nästa val, brännande följdfrågan: vad är egentligen värst?