1. Den selektiva smittskyddsivraren

Personer som inte själva tillhör en riskgrupp men som av rimliga anledningar har valt att ta den pågående pandemin på allvar. De har minimerat sitt sociala liv, umgås utomhus på två meters avstånd, är noga med att uppläxande påpeka olika smittspridningsrisker, och är drivande i att ställa in tillställningar och möten. Jag hade haft 100 procent sympati för dem om det inte vore för att en del av dem är motsägelsefulla hycklare.

För helt plötsligt kan en av dem börja tokdejta, träffa en ny person varje vecka som hen hånglar eller har sex med – något som alla smittskyddsexperter har sagt är en big no no. En annan har en sambo som fyller år. Då blir det trädgårdsfest som sedan blir hemmafest där massa olika människor använder samma toalett, sjunger ”Ja, må han leva” så att saliven sprutar, och tar för sig av buffébordet.

Ytterligare en ur samma grupp ger onda ögat om någon råkar sätta sig för nära i fikarummet, men sitter sen tätt intill kollegorna efter två öl på aw:n.

Varför gör de så här? Deras smittskyddsiver är högst selektiv.

2. Vissa kvinnors dubbla budskap

Det var Karin Adelsköld i podden ”Dejtinghaveriet” som påminde mig om att kvinnor klagar på att män i Sverige är dåliga på att ta initiativ. Men sen blir de helt galna om en man tar kontakt. Självklart syftar jag inte på sexuella trakasserier eller påflugna ruskiga killar, utan när en man på ett nyfiket och respektfullt sätt försöker skapa kontakt med en kvinna. Det händer mig ibland att jag blir uppraggad på stan eller på utegymmet – japp, detta är ett illa dolt koketteri. Det tycker jag är uppfriskande! Är jag inte intresserad av personen så säger jag vänligt nej och hoppas att det respekteras. Jag är generellt för ett rörligare, spontanare och flirtigare socialt klimat i det offentliga rummet. Det gäller alla kön.

Men visst är det motsägelsefullt med kvinnor som ”hatar att män är så tafatta”, men sen får panik om en främling kommer fram och frågar om de ska ta en fika?

3. Klimatkämpens Gotlandstrippar

Många är de miljömedvetna personer som öppet vädrar sitt förakt för de som flyger. Samma urbana medelklass tar sedan färjan över till sina paradis på Gotland både en och två gånger. Enligt sajten klimatsmartsemester.se resulterar Nynäshamn-Visby tur och retur med färja i hela 54 kg koldioxidutsläpp per person. Vad säger ni nu då, alla Fårö-älskande klimatkämpar som postar foton från rustika restaurangen Kutens bensin med präktiga hashtags som #hemester, #vägraflyga och #gotlandspärlor?

Jag är inte emot att folk väljer att semestra på en av Sveriges vackraste platser, men jag säger bara: fundera på om resan med den koldioxidsprutande färjan verkligen är klimatsmart?

Själv har jag varken flugit eller åkt Gotlandsfärja den här sommaren, men har säkert gjort en massa andra saker som lämnat ohärliga klimatavtryck. För det är nästintill omöjligt som människa att aldrig göra något motsägelsefullt. Och att inte störa sig på hycklare är minst lika svårt. 

För övrigt tycker jag att det är görhärligt att poddmaffian i Malmö har fått konkurrens av den svinroliga och underbart Majorna-patriotiska podcasten ”Flashback forever”. Den är som en levande reklam för att vara en härlig chey-quinna i Göteborg.

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.