Jag älskar emojis. Inte bara för att de små figurerna är så rackarns gulliga, utan för att de vidgar gränserna för hur vi kommunicerar. En av mina bästa kombinationer är ”figuren med glasögon och framtänder” (den jag tänker på som nörd-emojin) och ”figuren med partyhatt och partytuta” (festprisse-emojin). Jag använder den framförallt på Twitter, när jag delar en spännande rapport eller projekt. Ibland lägger jag till en tredje emoji, för att signalera vad rapporten eller projektet handlar om. Ett träd för grönska i städer, en knuten näve för rättvisa, och så vidare. Men trots att det idag finns mer än 3 000 emojis(!) så hittar jag inte alltid vad jag söker.
Sedan 1999, då emojis först lanserades, har biblioteket med tillgängliga symboler växt sig allt större. Förändringen har drivits fram av en grundläggande insikt: emojis är ett språk som idag används av miljarder människor runt om i världen. Och ju mer integrerat emojis blivit för vårt sätt att kommunicera, desto viktigare blir det med representation. Syns du inte finns du inte.
I emoji-språket finns inga ord för klimat, växthuseffekten eller energi. Söker man på ”energi” i emoji-biblioteket får man upp en blixt. Det finns också en anonym fabriksbyggnad som, med lite god vilja, skulle kunna föreställa ett kraftvärmeverk eller ett kärnkraftverk. Förnybar energi saknas helt.
Jag är dock inte den enda som noterat avsaknaden av emojis inom energi- och klimatområdet. Det brittiska energibolaget EDF har skickat in ett förslag om tio nya emojis, där bland annat ett vindkraftverk, en solpark och ett koldioxidavtryck finns representerat. Beslut väntas någon gång under 2022, och hade det funnits en emoji för att hålla tummarna hade jag stoppat in den här.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.