Vilket jag inte heller tycker att hon ska. För säga vad man vill om förra sekelskiftets skolböcker där samerna uppgavs tillhöra den tschudiska grenen av den mongoliska folkstammen och kännetecknas av gulblek hy, brett ansikte samt svag skäggväxt, men de erkände i alla fall att samerna existerade. I dagens Sverige fick mormor och mamma inte höra ett knyst om Europas enda urfolk under sin skoltid, medan dottern färglagt den samiska flaggan på en stencil i förskolan, samt möjligen sett Sameblod. Vilket sannerligen inte är det sämsta, men vore väldigt mycket mer värdefullt om hon också fick lära sig om det historiska sammanhang filmen utspelar sig i, och dess implikationer i vår samtid. Något som kräver en specialintresserad lärare eftersom det inte står i läroplanen och aldrig har gjort det.
Ett av offren för denna utbildning är sameminister Parisa Liljestrand, som förra året ställde upp på quiz i Svt Sápmi och fick noll rätt. Inte heller en sameminister kan lastas för sin undermåliga utbildning, men med uppdraget följer vissa förväntningar om skärpning. Vid ministerns tillträde 2022 började dock Svenska samernas riksförbund ligga på om ett möte, i april 2023 skickade de en formell förfrågan. Tre månader senare kom svaret: Liljestrand skulle inte ha tid att ses på hela året. Som en jämförelse hade hon under sitt första år som minister tre enskilda möten med Gunnar Ardelius på Svenska museer. Okunnighet är en sak, ointresse en annan. Och vid någon punkt slutar okunnigheten att vara oskyldig.
Varför är inte Sápmis historia integrerad i historieämnet? Varför finns inget samiskt kunskapscentrum i Sveriges huvudstad? Medierna vaknade för åratal sedan och började uppmärksamma samiska frågor, men Rosenbad sover vidare. Eller sover kanske räv? 2021 gav regeringen Forum för levande historia, FLH, ett nytt uppdrag: utöver att folkbilda om nazistiska och kommunistiska brott ska FLH även belysa Sveriges roll i slavhandeln. Utmärkt, förstås, men när kommer regeringsuppdraget att belysa förtrycket av Sápmi? Ett brott vars konsekvenser halva vårt land fortfarande lever med, ett brott där anstiftaren var uppdragsgivaren själv – Sveriges regering.
Om regeringen erkänner sina företrädares brott är det Sveriges rykte som ligger i vågskålen, kanske tillsammans med kontrollen över gruvorna, skogarna och vattenkraften. Så man fortsätter att dregla ur mungipan medan mäktiga opinionsbildare hetsar mot samebyar och förvanskar historien. Medan nätkrigarna redan hittat den här krönikan och börjat förklara varför jag (och FN) har fel om att samerna skulle vara ett urfolk + att lappar är woke. Medan jägarlobbyn patrullerar maktens korridorer och ledande företrädare för Tidölaget lyfter frågan om tvångsförflyttning av renskötande samer.
Vid förra sekelskiftet var vi ett underlägset folkslag. Nu är vi en privilegierad vägbula för den gröna omställningens miljardrullning och överklassens småviltjakt.
Jag tror att det är dags att börja skämmas nu.
För övrigt... Nyårslöftet ”poddfritt år” når snart halvtid och har gjort mitt liv cirka tio procent bättre.
