Hur hänger det ihop och vilka blir konsekvenserna?
Vi börjar med förslaget om höjt skadestånd som kriminalpolitikens klarast lysande stjärna, Leif GW Persson, sågade vid fotknölarna i Tv4:s Nyhetsmorgon för en dryg vecka sedan:
”Det kommer inte ha någon som helst inverkan. Dessutom drabbar det väldigt snett. Den vanliga som drabbas av det där skadeståndet är en ensamstående mamma.”
GW har forskningen på sin sida. Brottsförebyggande rådets undersökning från 2017 visar att skadeståndsansvaret, som infördes 2010, knappast reducerar ungdomsbrottsligheten, tvärtom finns en överhängande risk att bördan för ekonomiskt svaga grupper blir än tyngre.
”Det är ungefär lika effektivt som att försöka lugga en flintskallig”, slog GW Persson sylvasst fast.
Och så har vi vapenlagen. Moderaterna vill, enligt en riksdagsmotion, helt avskaffa tidsbegränsningen för helautomatiska och enhandsvapen. Detta för att underlätta livet för jägare och målskyttar. De motiverar förslaget med att legala vapen sällan förekommer inom organiserad kriminalitet. Att det är just den strängt reglerade vapenlagen som ligger till grund för att så är fallet, analyserar inte Moderaterna djupare.
”Här skulle det logiskt kunna gå att sätta likhetstecken mellan en växande organiserad kriminalitet och en större tillgång till halvautomatiska och enhandsvapen”, skriver juristen och S-kommunalpolitikern i Ystad, Adrian Magnusson, i Aftonbladet och fortsätter:
”Från den svenska vapenlobbyn, som Moderaterna… uppenbarligen företräder, går det dock att höra att legala vapen väldigt sällan förekommer inom organiserad kriminalitet, och att det i sin tur är ett argument för att svensk vapenlagstiftning skulle kunna luckras upp… Med ett sådant resonemang skulle vi lika gärna kunna lätta på regleringarna till ett absolut minimum… Och om vi lättar på regleringarna, hur vet vi att det inte får konsekvenser för morgondagen?”.
Förmodligen kommer Moderaternas motstridiga förslag, om de går igenom, sammantaget innebära att våldsbrotten blir grövre och att redan utsatta grupper blir än mer skyddslösa. Och om våldsbrotten fortsätter eskalera lär allt fler kräva tuffa lösningar på situationen, som ju är värst i förorterna – vilket många, tyvärr, kopplar samman med ”invandrargruppers icke-västerländska (läs: odemokratiska) kultur”. Som grädde på moset har Moderaterna då även lagt fram förslag om utvisning för kriminellt belastade individer med uppehållstillstånd. Blir nästa steg att föreslå indraget medborgarskap för brottsdömda med ursprung från andra länder?
Ett samhällsproblem som grundar sig i att välfärden urgröps, att integrationsprojektet övergetts och att klyftan mellan fattiga och rika ökar reduceras alltså till en debatt om att ”invandrare ska betala för sig”, i värsta fall utvisas, om man drar det till sin spets. Och debatten vaskar i sin tur fram skarpa förslag på området.
Trekanten M plus KD hjärta SD kan snart knyta ihop säcken, med andra ord.
”Klassiskt kommunistsnack”, hörs trötta suckar eka över ett alltmer (brun)blått Sverigelandskap. Decennier av tidigare dominant arbetarpolitik har skapat en trötthet, till och med hos folk som gynnas av rosenröd ideologi och ytterkantshögern utnyttjar effektivt förnyelselustan hos den väljarskaran.
Desto viktigare då att peka på att jämlika samhällen har lägre brottslighet, av just den enkla anledningen att de är jämlika. Länder med växande klassklyftor, för att inte tala om generösa vapenlagar, är desto mer mottagliga för samhällssjukdomar som, till exempel, organiserad brottslighet.
