Jag kom därför att tänka på en dag i höstas när jag följde med en kompis för att provköra en ny bil.

Bilen är en plug-in hybrid. Det låter fint. Särskilt om man som Kerstin och många andra konsumenter tror sig göra miljön en tjänst, vilket de gör på sätt och vis. Av förklarliga skäl, ska det visa sig, drar den mycket lite soppa.

Vi slår oss ner i bekväma bilhallsfåtöljer. Dagens gubbe nummer ett dyker upp. En säljare av Zebmacahan-slaget. Erfaren och trygg bakom skrivbordet förklarar han att Kerstin är på väg att göra sitt livs bilaffär. Eftersom vi är kvinnor besvärar han oss inte med tråkiga motordetaljer.

Har den dragkrok, frågar jag.

Kerstin bor utanför stan och ingen på landet har bil utan drag.

Nej, säger han. Folk idag tycker inte drag är viktigt.

Han är uppenbarligen typen som inte tänker ge upp männens sista bastioner: att hantera spännband och backa med släp.

Någon dyr laddstolpe behövs inte, nej nej nej, och bilen har en grafitgrå färg. Riktigt snygg. En modern färg. Väldigt fin. Sen är frågestunden över. Zebmacahan vaggar ut till parkeringen. Vi troppar efter.

Utanpå ser den frän ut. Som en mini-SUV med fräcka detaljer.

Fan, säger Kerstin, den är ju riktigt snygg och jag håller med.

När hon fattat hur en automat fungerar kör vi iväg.

Vad sa du, säger hon när jag frågar hur den känns.

Känns den bra, skriker jag nu. Småsten smattrar som gevärssalvor under chassit.

Vänta tills elmotorn kickar in, skriker hon. Den ska väl bara bli varm först.

Hörde du inte vad Zeb sa, skriker jag.

Va?

Att elhybrider inte gillar Norrbottensvinter.

Det är några tillfälliga plusgrader. Varmt för årstiden. Varmare kommer det inte vara förrän i maj.

Vi turas om. Kör i mopedbilsfart. Det är nu vi förstår varför bensinförbrukningen är låg. 60 känns som 90. Den enda gången mätaren fladdrar över till den blå elstapeln är vid backning. De första två metrarna. Då glider den tyst som en kajak. Så tyst som en plug-in-ägare önskar att det alltid ska vara.

Efter att ha gjort ett par försök att köra om på e-fyran ger vi upp. Det känns ungefär lika trafiksäkert som när lastbilar kör om varandra i uppförsbacke.

Köp den inte, säger jag

Nej, säger Kerstin. Det ska jag inte.

Lite senare ringer hon. Har pratat med Zebmacahan. Blev visst skitsur och muttrade något om den låga bensinförbrukningen.

Det har mopedbilar också säger jag. Men de har inte ett nybilspris på drygt trehundra.

Vet du vad han sa mer, säger hon. Att om han själv och inte du hade fått åka med på provturen, skulle det blivit affär.

Kanske var det till och med dags för honom att ge sig ut på de stora vidderna igen. Långt från jobbiga konsumenter.

Dagens gubbe nummer två.

Min egen bil behöver en tvätt. Anläggningen är coronatom. Jag parkerar framför infarten till tvätten och går in för att betala när en röst tränger sig igenom chipshyllor och staplar med spolarvätska:

Vem i helvete har parkerat framför porten. Jag står ju först i kön.

Ursäkta, det är nog jag, säger jag och skäms.

Hur fan kunde du, fortsätter han. Vi har faktiskt kösystem här i Sverige och nu ska du flytta din… din… Han vill inte ta bilmärket i sin mun. Det är inte bara färgen som är snyggare.

Absolut, säger jag. Fortfarande inställd på fred.

Killen i kassan har kul.

Gubben sitter körberedd när jag kommer ut. Men så fort han ser mig får han ny luft. Hoppar ur bilen. Armarna vevar som Edward Scissorshands när han klipper häckar. Ansiktsfärgen går mot hjärtinfarkt.

Kom hit ropar han och pekar på en skylt. Kön börjar här. Inte där du står. Hör du det. Hallå!

Ungefär där slocknar min fredspipa.

Nu får du ge dig, ropar jag tillbaka. Jag har bett om ursäkt och ska flytta bilen. Håll du bara truten, hinner jag också säga innan han retirerar in i förarsätet.

De flesta surgubbar skramlar med vapenarsenalen tills de inser att de är plug-in-hybrider och ger upp.

Nu är det istället jag som inte vill ge mig. Gubben väljer att inte sitta kvar i bilen efter han kört in den i tvätthallen. Istället går han in och köper korv.

Jag går efter och köper kaffe. Slår en volta runt tuggummihyllan och ställer mig bredvid honom.

Du, säger jag. Har du inte förstått instruktionen? Man ska sitta kvar i bilen under tvätten. SOM DET STÅR PÅ SKYLTEN ATT MAN SKA GÖRA!

Lunchen med Kerstin var däremot i nobelmiddagsklass:

Creme Ninon (med rysk gränssprit istället för sherry).

Lammlägg från Avan med ris och hemgjord chutney på rabarber.

Som vanligt fick jag inte åka hem tomhänt.

Idag har jag kokat palt och gjort rårörda kerstinlingon.