Iranska regimen är som ett sandslott på stranden. Folket är ett hav vars frustration frustar fram vågor som sveper allt högre upp. En kvinna i Iran har allt att vinna på att rasera slottet, men än så länge är spelet förlorat på förhand. Håret täcks och livsanden släcks av det iranska skräckväldet som sträcker sig till varje vrå av ens kropp och sinne. Det knäcker allt motstånd och inget räcker för att omkullkasta männen som spänner sina muskler och krafsar i sina fundamentalistiska skägg.
Över 530 personer dödades och fler än 22 000 människor greps och fängslades brutalt i samband med protesterna i Iran som utlöstes av mordet på Mahsa Jina Amini. Ett år har gått sedan hennes död och regimen har stramat åt sin snara runt folket än mer. Slöjhetsen har ökat. Kvinnor fortsätter trakasseras på gatorna. Hot skickas till kvinnliga bilister som inte har slöja medan de kör.
Under året har ingen åtalats för mordet på Jina eller någon av de andra offren. Amnesty har dokumenterat 33 familjer till personer som dödades av säkerhetsstyrkorna under protesterna från tio provinser över hela landet – alla utsatta för brott mot de mänskliga rättigheterna under de senaste månaderna. Bland annat har Jinas grav skändats flera gånger. Andra döda har fått gravplatserna förstörda av tjära och anlagda bränder. Familjemedlemmar har godtyckligt arresterats och misshandlats.
Men Irans utpressningsmetoder är inte bara riktade mot den egna befolkningen. Den 11 september godkände president Biden ett utbyte av fem fångar och en fondöverföring värd sex miljarder dollar till Iran. På självaste årsdagen av attentaten mot tvillingtornen bröt Biden USA:s löften om att aldrig förhandla med terrorister och betalade en lösensumma. Den svenske diplomaten Johan Floderus – som suttit häktad i det ökända Evinfängelset i över 500 dagar, anklagad för spioneri – är en av flera svenska medborgare som godtyckligt gripits. Iran använder dem nu som brickor i spelet mot Sverige för att få tillbaka den folkrättsdömde Hamid Noury, som var ansvarig för massavrättningarna i iranska fängelser 1988. Att Salwan Momika, mannen som ligger bakom de flesta koranbränningarna i Sverige, har kopplingar till iranska regimen är inte förvånande. Regimen har sitt onda öga på oss ända sedan domen mot Noury och vinner på att Sverige blir en nation non grata i Iran.
Domen mot Noury visade att det finns en rättskipare bortom Irans nationsgränser. Så länge ingen utomstående ingriper kan iranska regimen fortsätta behandla sin befolkning med den brutalitet de visat prov på i över ett halvt sekel. Grymheterna lamslår människorna tills livet blir så olevbart att de är beredda att riskera det för sin frihet.
Kvinnoförtrycket är grunden i regimens tyranni. Enligt deras misogyna världsbild visar de sig som svagast om de inte ens kan kontrollera sina kvinnor. Tygstycket är en maktdemonstration, ett sätt att täcka för huvudet för att begränsa det fria tänkandet. Just därför är kvinnornas kamp särskild hotfull. Inför årsdagen för mordet på Jina har kvinnorättsaktivister gripits och kontrollen ökat. Regimen fruktar en ny revolution och har mobiliserat sin våldsapparat.
Men protesterna har inte varit verkningslösa. Reformister inom den islamiska regimen har öppet ifrågasatt den högsta religiösa ledaren Ayatollah Khamenei. Kvinnornas skrik ekar fortfarande i luftrummet och kampviljan myllrar i myllan. Folket hämtar andan, slickar sina sår och samlar ny kraft. Det begjutna blodet har vittrat på sandslottets fundament och alla spillda tårar fyller på havet. Nästa våg kan bli en tsunami som sänker sandslottet en gång för alla.
