Borde jag inte jobba med något roligare? Ligga med någon annan? Bo någon annanstans? Ta den där halvårslånga bilturen genom Nevada medan högtalarna smeker hörselgångarna med slide guitar. Slänga upp fötterna på instrumentbrädan, känna vinden i håret. Flytta, starta eget, skaffa hund. Leka med hunden. Ändra kurs, göra slut, syresätta blodet. Försvinna mystiskt i natten för att starta om på nytt i Karibien, eller kanske Kiruna. Skulptera buskar eller rensa fisk så fjärran från tangentbord och karriärsklättring som möjligt är. När baksmällan efter vårens jobb och måsten lagt sig börjar en fråga tränga sig fram allt mer obarmhärtigt: Var det verkligen så här livet var menat att bli?
Utsträckt på stranden, vajandes i hängmattan och huttrandes efter ett svalt dopp kommer impulserna på löpande band. Det är den där tredje veckan in i semestern när vi börjat tillåta oss att drömma. När inget annat fyller våra dagar än sex, bra bränna och god mat.
Vi släpper hämningar och luckrar upp gränser, blottar hungrande hud vi annars draperar i rationella rockar. I midnattssol finns ingen plats för förnuft. Vem bryr sig om den nya älskaren tror att hasch är en del av tallriksmodellen eller att bankkontot kippar efter sina sista andetag? Vem bryr sig om någonting överhuvudtaget när livet luktar hångel och havssalt?
Innan vi ska diska och komma i tid till tandläkaren och ja, överhuvudtaget orka existera årets resterande nio månader av mörker, satsar vi stort. För sen ska vi nyktra till, ju. Droppa sommarflirten, knyta slipsen. Rycka upp oss. Få en nystart. “Till hösten kommer jag…”. Nej. Till hösten kommer du ingenting – förutom att försöka överleva.
Precis som förälskelse gör oss dumma är det lätt att tänka att smultrondoftande julidagar har samma effekt. Men jag tycker att sommaren har fått dåligt rykte faktiskt. Som att den skulle vara slampig. Göra oss obrydda, lustdrivna, loja, hejdlöst supande och hejdlöst promiskuösa med hejdlöst fel personer. Tänk om sommaren istället gör att vi, simmandes i svett och cava, blir våra mest förnuftiga jag? Tänk om det är nu dina bästa tankar tänks?
Hettan är inte så förlamande som man kan tro. Tvärtom visar sommardagarna oss tydligt vad vi värderar högst i livet. Vi gör sånt som gör oss lyckliga. Vi tillbringar mer tid med våra vänner, mer tid i naturen, mer tid med våra intressen, mer tid med att vila. Och ju bättre vi mår, desto bättre beslut fattar vi, enligt en uppsjö av studier. Alltså, det är dags att ta dina tankar när du mår som bäst på allvar. Inte de tankar du tampas med i det Mordor till tillvaro vi alla hasar runt i med lydiga matlådor och tvättider resten av året.
Känner du att kärleken kanske är slut efter ännu en pissjobbig semester med din partner så har du förmodligen rätt, och förutsättningarna för att göra nåt åt det blir inte bättre när temperaturen dyker i november. Du kommer vilja ha den bekanta famnen. Mänskligt. Men det är inte vad du vill. Det har ju ditt sommarjag berättat.
Ryck plåstret nu. När graderna kryper nedåt kan du inte tänka klart. Och nej, chilla inte med stora livsbeslut för att du har semester, det är bråttom innan du tappar huvudet igen. Säg upp dig och gör slut – innan hösten gör dig dum. Han heta du tycker passar i juli? Lock that shit down. Gör han dig kåt i juli gör han dig kåt i november, låt inte din hösthjärna lura dig att du har det bättre med han som pensionssparar än han som får dig att komma i hallen på en hög av Kronofogdenkuvert.
Det är inte riskfritt. De bortskämt många timmarna av dagsljus får serotoninet att rusa, vilket ger oss en mer optimistisk inställning överlag. Vi kanske blir lite väl impulsiva. Men vi vill väl hellre leva än vara duktiga? Låt sommaren förföra dig. I värsta fall sitter du där i december med inget annat än bra sex, en falnande bränna och gott om tid att äta riktigt god mat.
