BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men det går framåt. Det gör verkligen, verkligen det! Allt fler verkar förstå att ”mångfald” (för att uttrycka det slarvigt) i story och casting inte är för att vara pk eller för att tillfredsställa den här hemliga feministkommunistmaffian som tydligen styr film- och tv-branschen nuförtiden (om det vore så väl) utan för att det helt enkelt blir högre kvalitet på film och tv-serier.
Här är några av de goda nyheterna från branschen under året som gått:
#metoo
Så klart. Många huvuden rullade, men framför allt drogs de sexistiska hierarkierna fram i ljuset. Nu finns ingen återvändo!
Stor filmgala får enbart kvinnliga presentatörer
SAG Awards, en prestigefylld amerikansk filmgala, ska 2018 enbart ha kvinnliga presentatörer, för att ge kvinnor, så länge nedtystade, en röst. Underbara Kristen Bell (Veronica Mars) leder galan. Hej Guldbaggegalan! Se detta som ett tips.
Grotescos Ladies Night-avsnitt
Många av oss i tv- och filmbranschen kände att det bästa av Grosescos avsnitt, där den ensamma kvinnliga manusförfattaren trycks ned, förlöjligas och osynliggörs på mer eller mindre subtila sätt, snarast var en dokumentär.
Bättre roller för äldre kvinnor
Varför har gubbar inget slutdatum medan kvinnliga skådisar traditionellt får spela mammor efter att de fyllt 27 och mormödrar när de är 40? Slut på det!
Vi har ”Grace and Frankie”, Netflix-serien om två äldre kvinnor (Jane Fonda och Lily Tomlin) och deras vänskap, som gjort så stor succé att den fått tre säsonger. Ryan Murphy (som alltid föredrar äldre kvinnor i de saftigaste rollerna) gjorde ”Feud”, med Susan Sarandon och Jessica Lange i serien om de legendariska skådespelerskorna Bette Davis och Joan Crawford. I Sverige har vi ”Fröken Frimans krig”, inne på säsong 4, och ett par miljoner rattade in ”Vår tid är nu” främst för att se Suzanne Reuter spela restaurangfamiljens matriark.
Star Wars: The Last Jedi
Förutom att det var en underbar äventyrsfilm blev jag så himla glad över castingen! Fler POC (people of colour, saknar bra begrepp på svenska) och många fler kvinnor. I bra roller. Från Kelly Marie Tran till Laura Dern. Tro mig, man har verkligen tänkt till! Kolla gamla ”Star Wars”, det har blivit skämt att det inte finns kvinnor i rymden! Bara en sådan grej som att det kanske bara är någon som sitter vid en dator och har en enda replik – men det är en kvinna – gör så mycket. Föredömligt!
Trailern för Ocean’s 8
Jag fick gåshud över hela kroppen när jag såg trailern för denna heistfilm, en uppföljare till ”Ocean’s 11”-trilogin (i sin tur remake på en film från 1960). Tidernas rollbesättning: Sandra Bullock, Cate Blanchett, Helena Bonham Carter, Mindy Kaling, Rihanna, Sarah Paulson ... Det går inte att förklara känslan att se ett stort, coolt gäng med kvinnor som tar plats i en hel film. Är det så här ni killar känner det?! Det är awesome i alla fall. Premiär i juni.
Thanksgiving-avsnittet i Master of None
Lena Waithe vann en Emmy för Outstanding Writing for a Comedy Series (som den första svarta kvinnan någonsin!) för det här avsnittet av dramakomediserien ”Master of None” (Netflix) där hon även spelade en av huvudrollerna. Thanksgiving byggde på Waithes egna erfarenheter av att som svart kvinna komma ut som homosexuell. Master of None gjorde överhuvudtaget en toppensäsong, där många historier man aldrig får höra annars berättades!
Sanas säsong i Skam
”Skams” triumfer avslutades med en seger för alla muslimska ungdomar som för en enda gång skull kunde identifiera sig med en icke-förtryckt modern muslimsk tjej.
Big Little Lies och Reese Witherspoon
Inte bara var ”Big Little Lies” (HBO), om hemligheter och drama bland rika familjer i Monterey i Kalifornien, en av de bästa tv-serierna 2017, den gjorde äntligen Reese Witherspoon känd som producent. Det är ingalunda ett nytt gebit för henne – hon producerade så väl ”Gone Girl” som ”Wild”, men först nu har hon verkligen fått kredden. Witherspoon är även passionerat engagerad i bättre historier för kvinnor, så se fram emot att hon hjälper till och revolutionerar Hollywood!
Wonder Woman
Hur många gånger har jag inte läst nu om kvinnor som berättar att de grät när de såg superhjältefilmen ”Wonder Woman”? Speciellt den numera ikoniska scenen i Ingenmansland? Vi har aldrig fått se hjältinnor på det sättet. Aldrig. Vi har fått växa upp med män, män, män, män som gör hjältedåd, skämtar med polarna och den enda man fått identifiera sig med är en sexy skurk eller nån skrikig flickvän som ska räddas. (Kom inte dragandes med Ripley i ”Alien” – det var 1979.) Nog med det nu! Jag fick exakt samma känsla av Wonder Woman som när jag såg ”Ghostbusters” 2016, med Holtzmanns slutstrid på Times Square. Det går inte att underskatta vad de här filmerna kommer betyda för de barn som växer upp nu. Eller för det här vuxna barnet.
Tack alla som kämpat och som kämpar! Den här typen av framsteg kommer inte av sig själva. Skål för ett gott nytt jämställt och rättvist film- och tv-år 2018!
