En bagatell kan tyckas i en budget för 2020 som hyvlar hårt på socialtjänsten. Visserligen ökar anslagen, men inte i takt med stigande löner och priser. Det innebär färre socialsekreterare och färre verksamheter.

Eller rättare sagt: Ett tuffare liv för de som redan har det tuffast i Göteborg. Besparingar på socialtjänsten drabbar obönhörligen de fattigaste och mest utsatta göteborgarna.

Men åter till parklekarna. På sidan 128 i budgeten under rubriken ”Park- och naturnämnden” står att läsa:

”I Göteborg finns ett stort antal lekplatser som är till stor glädje för barn och unga. För att bibehålla och utveckla dessa platser ska nämnden prioritera underhåll före bemannade lekplatser. I planeringen av nya lekplatser ska dessa i möjligaste mån samutnyttjas med förskolor och skolor. Nämnden ska främja och uppmuntra olika typer av samfälligheter att överta skötsel och utveckling av en lekplats och området kring denna. I samband med att lekplatser ses över ska olika typer av samfälligheter erbjudas möjlighet att överta drift och underhåll genom arrende.”

Om vi silar den kommunalpolitiska prosan får vi fram två besked:

1. Det blir färre eller inga lektanter nästa år.

2. Det blir färre kommunala lekplatser. I varje fall är det stadens mål och förhoppning att kunna privatisera så många lekplatser som möjligt.

Nu kanske någon tar illa upp att jag kallar barnomsorgspersonalen på Göteborgs bemannade lekplatser för lektanter. Jag får i så fall skylla på min ålder. När jag själv var barn och lekte i Sannabackens parklek sa vi lektanter om de mestadels unga kvinnor som lånade ut leksakerna i den lilla boden längst ner i ”Hundrametersbacken” och satte plåster på uppskrapade knän. Lektant är en intim och vacker titel, fylld av barns förtroende.

Parkleken var bra då och har sedan dess blivit ännu bättre. På kommunens hemsida läser jag om verksamheten:

”På de bemannade lekplatserna finns personal som håller aktiviteter för barnen. Det är också möjligt att till exempel låna lekredskap, gå inomhus för att värma sig, läsa böcker, gå på toaletten och värma barnmat”.

Så enkelt och så bra! Men detta vill alltså kommunledningen göra sig av med. Är det så klokt när polischef efter polischef alltmer desperat försöker få oss alla att förstå att fler poliser och längre fängelsestraff inte stoppar förorternas gängkriminalitet – om inte rekryteringen till gängen avbryts.

Det är marginaliserade barn som är gängens målgrupp, samma marginaliserade barn som drabbas hårdast av till synes bagatellartade besparingar, som slopade lektanter och stängda parklekar.

Ljiljana Hadrovic Bukera, enhetschef Kultur och fritid Angered, skrev nyligen klokt och erfaret i en insändare i ETC Göteborg om konsekvenserna för barnen längst ut och längst ner:

”Parkleken i Hammarkullen är det enda stället många av barnen i Hammarkullen kan gå om dagarna. De yngre barnen har inte förskoleplats och de lite äldre barnen har inte fritidshemsplats på skolan då deras föräldrar inte är självförsörjande. De har inte råd med fritidsaktiviteter som kostar pengar. Dagarna blir långa och social isolering är ett hot både för barnen och föräldrarna.”

Eller som Jörgen Thorén, lokalpolisområdeschef på Hisingen uttryckte det när han i GP 21 oktober svarade på frågan vad som krävs för att stoppa problemen med gängkriminalitet och skjutvapenvåld:

”Satsningen på 10 000 fler poliser är bra, men hela rättskedjan måste hänga med och även kommuner och stadsdelar. Jag märker att det finns ganska stora besparingskrav på stadsdelarna här i Göteborg”.

Segregation är en väsentlig del av gängproblemet. Är det då så klokt att privatisera lekplatser? Även om det vid sidan av besparingsskäl finns goda motiv, som att öka medborgarnas engagemang och delaktighet, är det lätt hänt att allas lekplats blir någras lekplats. Barn är bra på att uppfatta och markera revir. Vuxna också.

En bättre idé, tycker jag, är att erbjuda föreningar och samfälligheter att bli faddrar åt lekplatser. Då kan de bidra till verksamheten utan att behöva ta ansvar för helheten och inget barn behöver känna sig ovälkommet.

Göteborgs budget för 2020 är debatterad och godkänd i kommunfullmäktige. Formellt sett ser det kört ut för parkleken och lektanterna. Men det finns alltid kryphål. Jag hoppas politiker och tjänstemän av god vilja finner dem så lektanterna kan fortsätta att ge barn trygghet och ljusa barndomsminnen. Det vore en välkommen julklapp.