Jag fick besök av en gammal vän. Som ofta med gamla vänner stämde vi av livet som det är nu. Men också med tillbakablickar. Samtalet kom in på det som förtroendefullt kan kallas ”det var inte det här jag hade tänkt mig eller drömt om ...”. Känner du igen det har du kanske liksom jag kommit en bit genom livet och inser att antalet chanser som livet kommer att ge dig är färre än de som du har haft.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Alla väver vi drömmar av vad vi tänker och önskar oss att fylla livet med. Och det är väl så att önskemålen ser olika ut i olika stadier av livet. Som barn kanske vi drömmer om bra kompisar, häftiga grejor eller framgångar inom idrotten. För ett nyanlänt flyktingbarn är drömmen att kunna bygga en stabil tillvaro som kan fyllas med drömmar. En ung människa kanske drömmer om få träffa den ”rätte” som man ska dela livets glädjeämnen och utmaningar med. Och att få finna ett yrke där man känner att man får en plats för sina ambitioner och önskningar. Men kanske har man hunnit med att möta svårighet och motgångar. Kanske har inte betygen blivit sådana att man kommit in på det gymnasieprogram som var en förutsättning för barndomens vision. Kanske har den kärlek man känt inte fått något svar.
Så byter drömmarna form efter hand. För mig själv innehöll barndomens drömmar traditionella pojkdrömmar som att bli flygpilot, ungdomens om att bli uppfinnare. Och förstås om att tjäna en massa pengar så att livets alla möjligheter med kul resor och häftiga motorcyklar skulle kunna förverkligas. Förstås fanns kärlekens glädjeämnen med där också! Men så kommer livets erfarenheter till oss, och tillfälligheter som knuffar fram våra livsval. Människor vi möter som ger oss nya impulser. Och önskemålen om livets fortsättning förändras och handlar om att kunna betala månadens räkningar, finna en bra bostad som jag har råd med, få behålla jobbet, eller att bli frisk från sin sjukdom.
Som 60+ har jag förstås gått igenom alla dessa faser. Ibland stannar jag till och tänker tillbaka på vad jag hade för livsönskningar i livets olika faser. Visst kan jag se tillbaka på drömmar och lite gräma mig över val som jag inte gjorde. Jobb som jag inte sökte. Utbildningar som jag hoppat av men som hade kunnat ge möjligheter. Möjliga vänner som jag inte orkade engagerade mig i så att de blev mina vänner. Många möjligheter har gått förlorade.
Här gäller det att inse att det är så livet ser ut. Allt kan inte förverkligas, men man kan glädjas över det som man har uppnått. Vänner och familj som man kan samla kring sig. Minnen att glädjas över. Att lägga mer energi på det som ger en go känsla i kroppen, än det som ger en sorgsen kramp. Att vara en god förlorare! Som ser fram mot de matcherna jag har framför mig, även om de sker i seniordivisionen.
Men också bära den erfarenhet som jag och min kamrat delade som själavårdare; att det som betyder något för väldigt många när de är nära livets slut är att ha betytt något för någon annan, och att någon annan betytt något för mig.
