Om uttrycket ”gilla läget” uppstått i Värnpliktssverige tillsammans med formuleringar som göra lumpen och repövning vet jag inte. Men gilla läget gällde i varje fall långt innan Tomas Ledin satte det som titel på en låt.
Då när regnet öste ner över Bulids skjutfält i Uddevalla uppskattade jag inte uppmaningen att gilla läget. Men det är länge sedan nu och livet har lärt mig att gilla läget är en utmärkt princip, inte minst i politiken.
Det handlar inte om konservatism. Absolut inte. Gilla läget handlar om att lösa problem som de är i stället för att inte lösa dem därför att de borde gå att lösa på något annat sätt.
Ta gängbrottsligheten.
Jag tycker det är obehagligt om polisen ges tillstånd att avlyssna utan konkret personlig brottsmisstanke. Men har vi något val? Realistiskt?
Utgör inte den grova organiserade kriminaliteten ett större integritetshot? Är inte gängvåldet Sverigedemokraternas bästa argument?
Vi kan önska att det inte behövdes, att gängen gick att bekämpa med gårdagens hänsyn till den personliga integriteten. Men det är att önska sig en annan verklighet än den vi har.
Vill vi inte låta gängen behålla initiativet får vi gilla läget och tillåta polisen att preventivt och i spaningssyfte avlyssna de kriminella miljöer. Det går förstås inte att exakt avgöra vad och vem som ingår i en kriminell miljö. Jag inser det. Men det är kanske ett problem vi kan leva med. Någon form av demokratisk kontroll är nödvändig, men misstag kommer att ske. Det är priset för att gilla läget. Allt har ett pris.
Men om en högernationalistisk regering i en skrämmande framtid utnyttjar möjligheten att i stället för kriminella avlyssna oppositionella? Jo, den risken finns. Men nya lagar stiftade av högernationalister vid regeringsmakten ger samma möjligheter till politiskt förtryck.
Ingenting är som vi skulle vilja ha det i den bästa av världar. Men för tilltron till demokratin och rättsstaten är det av avgörande betydelse att gängen knäcks. Utrota dem kan vi inte, men knäcka dem och hålla dem nere kan vi. Tyvärr inte med metoder som räckte på Bildsköne Bengtssons och Tatuerade Johanssons tid. Det är då vi måste gilla läget, som på Bulids skjutfält när regnet vägrade ge med sig.
Eller ta utlänningslagstiftningen. Några tiotusental människor lever illegalt i Sverige. De har inte rätt att vara här, men stannar ändå.
Några kan inte resa hem eftersom de är statslösa eller saknar identitetshandlingar. Ingen vill ha dem. Andra stannar därför att ett liv som illegal i Sverige trots allt är bättre än ett liv som legal i hemlandet. Skälen kan vara många. Fattigdom är ett. Och handen på hjärtat: Varför skulle människor som kommer hit på flykt undan fattigdom återvända till fattigdomen av hänsyn till svensk rättstillämpning?
Gillar vi läget inser vi att flertalet av de här människorna inte kommer att lämna Sverige. Polisen har annat att göra och som sagt, många går inte att utvisa.
Men regering och riksdag vägrar att gilla läget. De stiftar i stället lagar som utgår från att den som inte har rätt att vistas i Sverige också lämnar landet.
På så viss förvärrar vi problem i stället för att lösa dem. Vi skapar en underklass av rättslösa människor som kan exploateras och utnyttjas, med få eller inga alternativ till kriminalitet och prostitution.
Lösningen är att gilla läget, acceptera verkligheten och ge dessa papperslösa uppehållstillstånd och rätt att försörja sig.
Kan vi verkligen göra det? Kommer det inte fler då? Kanske. Helt går det inte att bortse från den så kallade ”pulleffekten”. Men är den så farlig?
Vi behöver fler människor i Sverige, vilket inte innebär att jag förespråkar fri invandring. Vi kan skruva på det system vi har.
Arbetskraftsinvandringen behöver stramas upp. Det behövs en hårdare kontroll och uppföljning av att utlovade vita jobb verkligen är vita.
Generös asylinvandring på normalnivå har vi råd med. Flyktingkatastrofer som den 2015 måste vi hantera om och när de inträffar. Att bygga in dem i planeringen går inte.
Familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd ger nya svenskar den trygghet som är förutsättningen för en bra start i Sverige.
Det är att göra bästa möjliga av den verklighet vi lever i. Att gilla läget.
