I varje skådespelerskas liv kommer nämligen dagen då det bestäms att du inte är trovärdigt ”knullbar” längre, och får roller därefter – mamma, mormor, vad som helst som är ordentligt påklätt.
”Hur vet man om att det har inträffat?” undrar Amy, och får till svars att Sally Fields till exempel var Tom Hanks romantiska intresse i filmen Punchline (1988) och därefter fick rollen som hans mamma i Forest Gump (1994).
Men hur är det med männens sista knullbara dag? undrar Amy. Alla börjar gapskratta klentroget. ”Honey, de har inte en sista knullbar dag. De är för alltid knullbara!”
Nyligen kom det en ny studie om representation på film, som fick mycket uppmärksamhet när det gällde ojämställdhet vad gällde hudfärg och kön.
Studien berättade något annat också som inte alls skapade rubriker. Nämligen att det är ungt, ungt, ungt på vita duken. I alla fall när det kommer till kvinnor.
Av de 100 filmer som drog in mest pengar under 2014 fanns det inte en enda som i en huvudroll hade en kvinna över 45. Under senaste sju åren var knappt en femtedel av samtliga kvinnliga karaktärer 40–64 år.
Lika ungdomsfixerat är det i tv-serievärlden, med Grace & Frankie på Netflix som ett lysande undantag. Men till och med där fick huvudrollsinnehavarna, Lily Tomlin och Jane Fonda, nöja sig med samma lön som sina manliga birolls-kollegor.
Meryl Streep har tröttnat så till den milda grad på trista roller, korvfester och ungdomshyllandet i branschen att hon finansierat ett eget ”writer’s lab” med enbart kvinnliga manusförfattare, med betoning på de över 40 år, i hopp om att det ska generera fler spännande historier och roller för äldre kvinnor.
Jag läser om detta på nätet ... och scrollar ner för att läsa kommentarer. Ett par hundra. De första 20 går ut på att ordvitsa kring klimakteriet. Sedan följer: ”Damer som skriver manus? Okej. Så länge som deras män tillåter dem. ”
Och: ”Så. Många. Katt. Historier.” Samt: ”De säger ju ’skriv om det du känner till’, så nu kommer vi få 40 manus som handlar om att göra smörgåsar.”
Moahaha. Haha. Ha. Dra åt helvete.
Som någon sa till mig en gång: ”Tanter gör sig oerhört bra på tv.” Fröken Frimans krig med Sissela Kyle i huvudrollen var en dundrande succé på SVT.
Vi har fantastiska äldre kvinnliga skådespelare i Sverige. Ge oss fler tanter!