Krönika: Ge bilisterna en uppenbarelse

I min nya stad Bogota, som ofta är en trafikmässig mardröm med smog, trafikstockning och utan tunnelbana, har jag ofta fått tillfälle att fundera på trafiken hemma i Stockholm och hur vi tänker oss att staden ska växa. Är växande befolkning och fler bilar en naturlag som gör att vi helt enkelt måste bygga fler vägar, eller finns det andra sätt? Jag började tänka på det en kväll när jag satt på en fullsatt buss på väg hem. Trafiken på Bogotas Carrera 11 stod helt still och jag var för nyinflyttad för att våga stiga av och gå 15 kvarter hem. Då kom de. De upplysta. Cyklisterna. 

Med neonljus på hjulen susade de förbi på cykelbanan intill oss och blev en färgglad demonstration i hur man bäst tar sig fram i staden. Jag kände mig så dum över att sitta fast i en tetrisliknande trafikstockning när jag såg dem. Dagen därpå köpte jag en cykel.

Det är inte bussresenärer som skapar trängsel, det är bilismen. I Bogota har man infört restriktioner för bilar. De vars registreringsnummer slutar på en jämn siffra får köra under rusningstrafik udda datum och vice versa. Bilburna tvingas hitta andra färdmedel -eller åka före eller efter rusningen. Alla bilar får -liksom inte plats. Varje söndag och helgdag är stora delar av staden bilfri och cyklister, joggare och andra som njuter av den avgasfria luften tar över gatorna. 

Stockholm har inget kaos. Det är trångt på Essingeleden och infartsleder men vi är inte i närheten av Bogota. Så klart är det svårt att jämföra en stad som har lika många invånare som hela Sverige med vår lilla huvudstad, men de har insett något som vi har missat. Att bilar inte är varelser som kommer att invadera staden om vi inte låter dem. De går att begränsa. 

Bogotas tidigare borgmästare Enrique Peñalosa byggde upp ett kommunalt bussnät i särskilda bussfiler (som tyvärr inte växt i takt med resenärerna) och anlade ett 370 kilometer långt cykelnät. Han menade att nya vägar inte löser trafikkaos utan ökar bilismen. Det är en tidsfråga tills den nya vägen fylls. Och den tar bara bort en trafikknut, inte miljöproblemet. Det enda som funkar är att göra det obekvämt för bilister och bekvämt for kollektivister.

Det är en fråga om jämlikhet.

”Alla medborgare har rätt till lika mycket väg. Om en buss tar hundra resenärer, då ska de resenärerna få lika stor del av vägen som hundra privatbilister”, sade Peñalosa.

Jag drömmer om restriktioner för bilar i Stockholm, bilfria söndagar, en fet satsning på kollektivtrafiken och ingen Förbifart. 

Men jag kan kompromissa. Bygg Förbifarten, men gör då Essingeleden till bussfiler och anlägg en bred cykelbana. Vik en liten del av den åt bilister, så de får se cyklister susa förbi och får den uppenbarelse som jag fick i trafikstockningen på Carrera 11: ”Varför sitter jag här när jag skulle kunna cykla?”