Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna”, lyder de välkända orden från FN:s före detta generalsekreterare, Ban Ki-moon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Under dagens föreläsning på universitetet diskuterades framtiden, efter att vår föreläsare ställt frågan Hur tror ni framtiden kommer att se ut?
Kanske är det bara vid en första anblick som framtiden helt plötsligt mörknar framför ögonen på en. ”Allt kommer gå åt helvete och mänskligheten kommer att utplåna hela planeten.” Det var inte direkt ett gäng hoppfulla studenter som jag satt bredvid, men jag måste ärligt säga att jag höll med dem. Inte ser det särskilt ljust ut alla fall. Isen smälter, det snöar i länder där det inte ska snöa och vädret blir både torrare, varmare och stormigare på många håll. Någonting står helt klart inte rätt till – men det vet vi ju redan?
Det är inte varje dag som framtiden diskuteras och det kanske är därför det blir så lätt att tänka att jorden kommer att gå under. Vi blir ju trots allt imatade negativa rapporter från omvärlden dagligen. Allt ifrån krig till klimatförändringar och högerextrema krafter som får allt större inflytande. Jag har dock svårt att se att vi unga studenter innerst inne verkligen tror på att jorden kommer att gå under inom en snar framtid. Och som förbundsambassadör för FN vill jag ju ha ett hopp om framtiden. Jag vet ju att vi har mål att arbeta mot och att vi är på god väg. Jag föreläser själv om de projekt som FN-förbundet arbetar med för en bättre framtid för barn och kanske främst unga flickor.
I september 2015 antog världen 17 globala hållbarhetsmål. En fortsättning på de milleniemål som fanns under de 15 tidigare åren, med resultat som att antalet fattiga mer än halverats. Jag vill gärna betona det eftersom det är ganska lätt att glömma de framgångar som skett. Nu har man satt ribban högre. Världen skrev på de globala målen med 169 delmål. Specifika och konkreta mål utformade för att vi år 2030 ska leva hållbart. Vara mer medvetna om vår konsumtion och produktion och som världsmedborgare känna ett betydligt större ansvar för att anpassa oss och inte tära på jordens resurser. En planet där fattigdomen utrotats och där flickor har samma möjlighet till framtid som pojkar. Där ojämlikheten har minskat. Är det omöjligt? Nej, men det krävs en hel del arbete.
Visst fanns det några undantag i salen i dag, inte många, men några få studenter som ändå tror på att vi kan påverka framtiden till det bättre. Med tanke på den aktivism och det tidiga politiska engagemanget som finns bland unga i dag så har vi kanske en större chans att skapa den framtid som vi vill ha. Kanske är svaret mer komplext eller så är det frågan som ställs fel. Hur VILL vi att framtiden ska se ut? Sakta börjar även min smått dystra syn på framtiden förändras. Jag tror nog på en god framtid. Vår generation, min generation, har fattat grejen. Snart är det vi som är de vuxna och håller i alla tyglar. Vi har i uppdrag att göra världen till en bättre plats för oss och för framtida generationer. Hoppet finns i de unga. Jag suckar lite lätt. Ja, det är klart att jag inte tror på en undergång. I morgon kommer jag kliva upp i tid. Ta mig till nästa föreläsning och påminna mig själv om Ban Ki-moons ord. Förhoppningsvis har jag då en mer positiv syn på framtiden.
