Före första maj så brukar min telefon ringa. Diverse partier som sägs tillhöra vänstersidan av vår brokiga svårtolkade politiska skala vill att jag och mitt kompband ska komma och spela på deras förstamaj-arrangemang. Kanske är det svårt att hitta band i dag som skriver samhällskritiska låtar, kanske är vi för billiga eller så tycker faktiskt några (fortfarande) om det vi gör. Vi låter detta vara osagt för jag vill inte fundera för mycket på detta, för då kan jag bli deppig.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Under årens lopp så har vi spelat för diverse rörelser och partier såsom Vänsterpartiet, Kommunistiska partiet, Syndikalisterna med flera.
Jag har aldrig egentligen velat tillhöra något speciellt parti även om jag ändå känner att hjärtat helt klart dunkar till vänster.
Hur som helst. I år ringde Socialdemokraterna till mig och frågade om vi ville spela på deras förstamaj-arrangemang. Jag lät nog lite tvekande i luren och svarade något i stil med att jag ville prata med mina bandmedlemmar (konstigt nog då det i mitt band råder något jag kallar ”demokratur”. Jag frågar alltid vad de andra i bandet tycker, men sen bestämmer jag själv ändå).
Jag har spelat för sossarna förut, men jag har aldrig röstat på deras parti då jag tycker de har gått alldeles för långt till höger sina i åsikter. Jag har respekt för allt de gjort när de byggt upp det solidariska Sverige med allt vad det innebär. Det kan ingen ta ifrån dem. Men allt det där var länge sedan och jag kan se att de nedmonterar den svenska modellen mer och mer likt de borgerliga partierna. Den röda rosen är inte ens lite röd längre utan liknar mer en utsliten ljusblå disktrasa.
Jag tackar till slut ja till att spela och tänker att jag då har chansen att sjunga mina låtar och därigenom få ut mina politiska tankar och så tänker jag på att min gamla morfar hade blivit riktigt stolt över mig som den ”gråsosse” han var.
På väg till spelningen ser jag att det är väldigt många människor i rörelse och jag tänker för en sekund att vad kul att så många engagerar sig denna politiska högtid. Men sen slår det mig att de flesta av människorna jag möter är på väg till den raggarkortege som går genom staden denna dag. Undrar om fler och fler människor hellre går och ser på raggarbilar som far förbi än engagerar sig i de politiska evenemangen numera? Då slår det mig:
Det måste ha någonting med den utslitna ljusblå disktrasan att göra.
Varför ska man engagera sig i ett parti som tycker att det är viktigare att villaägarna billigare kan fixa sig en pool än att se till att våra sjukhus är ordentligt bemannade? Eller detta vurmande för alla friskolor som skickar pengar direkt till vinster i kapitalisternas fickor.
Då undrar jag: vad är det för socialism?
Håll i hatten kamrater så ses vi på barrikaderna!
