I april kom signaler om att det kan bli svårt att få plats här i Umeå. Förlossningen är underbemannad sedan många år tillbaka och i sommar är personalbristen akut. Vi skulle således göra oss beredda på att åka till Lycksele, 14 mil inåt landet, när värkarna drog igång. Det kändes lite oväntat. I vanliga fall är det ju inlandsborna som tvingas ta sig hit till kusten för vård. Och vi bor ju trots allt i ”Norrlands huvudstad”? Men det var inte så mycket annat att göra än att ställa in sig på en resa till Lappland. Hålla tummarna för att bilen skulle gå igenom besiktningen. Fundera över barnvakt.

I maj kom det nya bud. Nu skulle Lyckseles förlossning plötsligt sommarstänga och föderskor i inlandet skulle åka till Umeå i stället. En nätt liten resa på runt 35 mil, enkel väg, för den som bor i fjälltrakterna. Inlandsborna rasade. Familjer grät vid köksbordet. Lokalpressen skrev. Sedan nya bud igen. Barnmorskorna i Lycksele hade tagit på sig extra arbetspass och letat fram vikarier på egen hand. Krisen är avvärjd. För stunden. Men ni hör ju. Hela jävla apparaten är ju lagad med tejp.

Vi är vana vid att ha en bit att åka här uppe. Och vi är vana vid att saker plockas bort, för att aldrig komma åter. Jag är själv född i en by som inte längre har någon vårdcentral, i en kommun som inte längre har någon förlossningsavdelning. Och tro mig – ingen som bor i Tjulträsk eller Laisholm förväntar sig att det ska vara enkelt. 10 mil är ingen sak att gnälla om. Kanske inte ens 20. Men 30? 40? Var går rimlighetens gräns? Hur många blivande föräldrar i Stockholmsförorten Täby skulle vara okej med att köra till Jönköping eller Hudiksvall för att föda barn?

Och innan läsare i Stockholm börjar hytta med fingret: ja, jag vet att förlossningsvården är ett sjunkande skepp även söderut. Det har jag läst om i DN. Men jag vet också, likväl som ni, att norrlänningar alltid förväntas vara lite tåligare. Och lite tålmodigare. Det borde inte vara så.

Egentligen borde regionpolitikerna vara mer bekymrade. Framtidens arbetsmarknad kommer att finnas i norr. Regeringens samordnare tror på en 20-procentig befolkningsökning i de två nordligaste länen i takt med att de nya fossilfria industrierna etableras. Arbetskraften måste komma söderifrån, eftersom arbetslösheten i länen är så pass låg. Umeå har som uttalat mål att växa med 100 000 invånare till år 2050. Hur i hela friden man tänkt locka tiotusentals människor att flytta hit, när man inte ens kan erbjuda nyfödda kommuninvånare och deras morsor en säker vård, är för mig en gåta.

I väntan på bättre tider håller jag koll på bilen. Observerar oljenivån och kollar lufttrycket i däcken. Tre veckor kvar.

För övrigt har Israel fått en ny premiärminister: Naftali Bennett. Ännu en högernationalist på posten alltså, men denna gång i spetsen för en brokig regeringskoalition där även arabiska partier finns representerade. Bra eller dåligt får tiden utvisa. Bye bye, Bibi.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.