Krönika: Föräldrar – öppna ögonen

Inte helt förvånande kanske var jag inblandad i en diskussion på Facebook häromdagen. Jag diskuterar som ni vet både ofta och gärna och så länge de inblandade håller tonen, kan konsten att debattera och inte ballar ur i form av personangrepp och liknande så är det här något av det bästa jag vet. Jag har och har alltid haft starka åsikter och även haft ett stort intresse för att höra argumenten kring och bakom andras åsikter i samma fråga. Ibland får dessa diskussioner mig att tänka i nya banor, men i de flesta fall blir jag inte tillfredsställd om jag inte fått sista ordet. Har flera gånger fått höra att jag skulle bli en utmärkt politiker, så då förstår ni vilken jobbig jäkel jag kan vara. 

Men i alla fall, tillbaka till den här diskussionen jag var inblandad i. Den gav mig ingenting som kan liknas vid debattglädje eller tillfredställelse. Den bara skrämde skiten ur mig.

Därför bestämde jag mig ganska snabbt för att utnyttja det faktum att jag skriver i en tidning till att berätta om hur det faktiskt ser ut i vårt samhälle och försöka nå ut med det till så många jag kan. Det är dags att sluta blunda nu, föräldrar. I mitt hem bor tre barn på 14, 11 och 9 år och jag kan lova att mina ögon är vidöppna. 

Diskussionen jag var inblandad i utspelade sig i ett forum som riktar sig till Ljusnarsbergs invånare och handlade om droger. Att droger förekommer här är ingen nyhet, inte heller att det handlar om alla former av droger, allt ifrån sådant man röker, snortar och sväljer till sådant man med smutsiga nålar injicerar. Inte ens det deprimerande faktum att det är väldigt många väldigt unga personer som använder sig av dessa substanser så gott som dagligen var någonting jag inte redan visste. Men eftersom jag aldrig har rört mig i dessa kretsar har jag aldrig vetat hur lätt våra ungdomar faktiskt kan få tag på narkotika. De behöver inte ens fråga efter det. 

I forumet ägnade sig två killar åt att förespråka droger. Bara efter att ha skrivit ett par inlägg hade jag fått veta att ”det är puckat (av mig) att propagera emot droger då det är väldigt tydligt att man inte har någon kunskap utöver propagandan man blev itvingad på högstadiet”, att ”det optimala” är att ”berätta för ungdomar om drogers fördelar” eftersom de då har en rättvisare chans att ”själva besluta om hur de vill göra”. Vidare berättade personerna i fråga att man genom att ta droger ”satte guldkant på tillvaron” och att brukande av narkotika gav ”god sömn, välmående och bättre relation med vänner”. 

Den här diskussionen kan jag meddela, var inte en av dem jag kände att jag gick vinnande ur. Snarare gick jag ur den med en känsla av att ha fått en kniv i magen. 

Det här är alltså vad våra barn får höra ute. Personer som hamnat i drogträsket behöver ständigt pengar och har som bekant inga hämningar för att skaffa sig det. Ett sätt är att sälja droger till ditt barn. Övertyga honom eller henne om att knark gör dig till en bättre och roligare människa. Han eller hon blir inte bara erbjuden droger, utan hetsas även att ta dem med motivationen att man inte kan tycka illa om det om man inte har provat, att man blir en bättre kompis om man knarkar och att hela livet, inklusive skolarbete och annat tråkigt föräldrar tvingar en att göra blir lättare med droger i kroppen. 

Jag läste någonstans att föräldraskap innebär att driva sina barn till vansinne. Du är till och från ditt barns värsta mardröm eftersom du som en blodhund snokar och förföljer barnet när du känner att det behövs. 

Jag är ganska säker på att speciellt min 14-åring skulle hålla med om det. Att han ibland gapar ”Du är elakast i världen! Jag får ju skämmas!” är helt okej för jag tror att min ”elakhet” om inte eliminerar riskerna så åtminstone försvårar för de människor som vill honom illa. 

Och då är det värt det flera tusen gånger om.