Under de senaste veckorna har vi fått tal del av hur våldsamheterna mot muslimska rohingyafolket eskalerat. Det beräknas att cirka 100 000 människor är på flykt och att mer än 1 000 personer har mördats. FN har bland annat skrivit rapporter och beskrivit rohingyafolket som en av världens mest förföljda folkgrupper. Man uppskattar att det bor cirka 1 miljon rohingyas i Rakhine, västra Burma.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
I skrivande stund har flera rapporter släppts som beskriver hur den burmesiska armen våldfört sig på rohingya. Flera vittnesmål har framkommit om hur armén avrättat människor, bränt ner byar, våldfört sig på kvinnor och mördat barn. Nobelfredspristagaren och den burmesiska ledaren Aung San Suu Kyi förnekade i en intervju med BBC att det pågår en etnisk rensning i Burma. Suu Kyi menade att begreppet etnisk rensning var för hårt för att beskriva det som pågår och förnekade de rapporter som tagits fram av FN och andra världssamfund.
Även om man nu under senare tid börjat uppmärksamma det pågående folkmordet av rohingya måste vi komma ihåg att detta inte är något nytt. Sedan 1948 då Burma blev självständigt beräknas det att cirka 1,5 miljoner rohingya behövt fly det förtryck och övergrepp som man blivit utsatt för. Vidare klassas den muslimska minoritetsgruppen inte som burmesiska medborgare och saknar därför medborgerliga rättigheter.
Den burmesiska armén har blivit inspirerad av västvärldens krig mot terror. Kriget mot terrorn har kommit att bli ett effektivt sätt att kunna utföra massaker mot minoritetsgrupper utan att ställas till svars för det.
När Bushadministrationen skulle inleda sin kamp mot terrorn efter 9/11 ställde han världen inför ett ultimatum och sa ”antingen är ni med oss eller med terroristerna”.
Eftersom västvärlden använder sig av kriget mot terrorn som ett sätt att skörda människors liv har nu länder som Kina och Burma blivit inspirerade, vilket gjort att man använder sig av samma tillvägagångssätt för att kunna förtrycka, tortera och kontrollera muslimer i provinsen Xinjiand respektive Rakhine.
Trots de rapporter som FN, Amnesty International och Human Rights Watch tagit fram ser vi den passivitet som finns i EU. Här har den svenska regeringen ett ansvar att dels driva på frågan på EU-nivå men också ställa krav på den burmesiska regeringen, inte minst då Burma får bistånd från Sverige.
Kriget mot terrorn har inte bara varit ett effektivt sätt att kunna mörda andra utan även ett sätt att framstå som en hjälte. När Barack Obama valdes in som president år 2009 förde USA två krig: både i Afghanistan och Irak. Trots det pågående kriget räckte det med att Obama hade en vision för en fredligare värld, fri från kärnvapen, för att den norska Nobelkommittén skulle tilldela honom fredspriset. Kriget som fördes i Irak och Afghanistan förbisågs, då det ansågs vara ett krig mot terror. Precis som vissa har ifrågasatt tilldelningen av fredspriset för Obama kan man även nu i efterhand ifrågasätta huruvida den burmesiska ledaren Aung San Suu Kyi varit rätt lämpad för fredspriset.
Kriget mot terrorn har bidragit till att man inte värderar bruna och svarta muslimska kroppar. Man kan fråga sig om pågående mord mot andra grupper hade resulterat i ett fredspris. Den burmesiska ledaren Aung San Suu Kyi och Barack Obama har en sak gemensamt, nämligen att ha skördat muslimska kroppars liv.
