Några personliga favoriter är nummer 36: ”Never ask anyone what their job is” (eftersom det är ”classist and boring”, nummer 39: ”Don’t tell people they look like other people” (you simply cannot guess how the other feels about ”young Barbra Streisand”), nummer 62: ”After high school, you’re not allowed to be a birthday diva” och nummer 110: ”Saw someone shoplifting? No, you didn’t”. 

Jag läste den långa listan med stort nöje när den publicerades i februari, men har den senaste tiden förstått att den inte bara är underhållande utan även potentiellt revolutionerande. 

Efter Jens Liljestrands senaste utspel i Expressen har det blivit tydligare än någonsin att vi lever i en tid där många saknar uppfattningen om vad som är ett smakfullt och anständigt beteende. De två texterna, som kretsar kring hans egen avsaknad av likeability, vittnar om en anmärkningsvärd oförståelse inför sociala interaktioner. 

Det sorgliga är att Liljestrand inte är ensam, även om han är extrem. En våg av social inkompetens har dragit in över samhället och plötsligt är saker som tidigare uppfattats som direkt oartiga mer eller mindre norm. Trenden präglar i princip alla sammanhang jag befinner mig i, men är extra tydlig på sociala medier. 

The Cut ägnar ett 20-tal av sina tips åt etikett online och uppmuntrar bland annat till att sluta använda förkortningen ”k.” som på svenska kan översättas till ”ok.” (nu tittar jag på dig, pappa). De är också tydliga med att det aldrig är okej att posta en konversation med en vän utan ett godkännande från vännen, något jag själv lärt mig den hårda vägen. Det samma gäller nakenbilder, som enligt The Cut aldrig ska skickas utan att fråga först, något jag sluppit lära mig den hårda vägen. 

Men ett antal tips gällande sociala medier lyser med sin frånvaro och för att listan ska bli heltäckande måste den därför kompletteras. Av någon outgrundlig anledning har stjärnorna på The Cut helt struntat i det absolut värsta, men också mest återkommande, beteendet folk ägnar sig åt online: skrytet. 

Det går inte att vistas på internet utan att mötas av den virtuella motsvarigheten till en vattenskoter och kanske ligger det i de sociala mediernas natur. Vi har valt att exponeras för varandra och självklart kommer vi därför anstränga oss för att framställa oss i så god dager som möjligt. 

Men grejen är att någonstans på vägen mot vår gemensamma sidosyssla som personliga curators har det skett ett stort missförstånd. Att dela sin Hemnet-annons online är inte att framstå i god dager. Det är att framstå som en girig typ som gärna lurar sina vänner på några miljoner. Och det gäller oavsett hur fint lägenheten är stylad. 

Detsamma gäller de galningar som skamlöst basunerar ut stipendier, nomineringar och priser ni fått, utan minsta form av självdistans. Jag säger inte att man aldrig får berätta om när det går bra, jag säger bara att det bör göras med stil och helst självdistans. Utrop som ”Grattis till mig!! 😃” är helt enkelt lika opassande och vräkiga på Facebook som de är i verkligheten. En bra regel att utgå ifrån är att ju bättre det går, desto mindre ska du prata om det (nu har jag förflyttat blicken från pappa till dig, Andrev Walden).

Jens Liljestrand tar i sina texter hjälp av psykologen och författaren Björn Hedensjö för att bli mer omtyckt. Hedensjö hävdar att artiklarna i Expressen garanterat kommer göra Liljestrand mer likeable, vilket får mig att ifrågasätta om psykologen verkligen ska få behålla sin legitimation. 

En bättre metod vore att följa The Cuts råd nummer 127: ”Don’t post in the manner of an influencer if you’re not one”.