Minns ni när rapparen Yasin vann dubbla priser på P3 Guld i fjol? Inte jag heller. Orden hasplades fram så raskt av en speakerröst att de knappt gick att uppfatta.
Galan föregicks av en het debatt kring gangsterrap. Yasin själv satt häktad misstänkt för stämpling till människorov när galan sändes. Istället för att låta Yasin skicka typ en skivbolagsrepresentant för att motta priset i hans ställe struntade P3 Guld inte bara helt i att tydligt meddela att Yasin vunnit de mest prestigefyllda priserna – man struntade också i att spela musikvideosnuttar från övriga artister i samma kategori. Man struntade faktiskt i att nämna de andra nominerade helt. De unga hårt slitande hiphop-artister som ärats med en nominering fick vackert svälja guilt-by-association-konsekvensen och ett totalt osynliggörande. Nåt skit hade säkert även de pysslat med, eller hur nu P3 Guld resonerade när de låtsades som att Sveriges största musikgenre inte fanns.
Varför hålla på att jiddra om en gala som ägde rum för ett år sedan? Jo, branschorganisationen Musikförläggarna har nyligen meddelat att man inte längre kommer att prisa upphovspersoner som under det senaste året dömts för brott – eller varit misstänkta för brott.
– Vi behöver hjälp med att utforma det i praktiken och är jättetacksamma för alla förslag, säger Musikförläggarnas ordförande Kerstin Mangert under ett panelsamtal på Almedalsveckan.
Såväl P3 Guld som Grammis har markerat att man inte kommer följa Musikförläggarnas exempel. Och policyn, som ska träda i kraft i november, har väckt kraftig kritik. Med rätta.
Musikförläggarna ställer sig över en av rättssamhällets viktigaste grundpelare: den som misstänks för brott ska betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats. Tydligen krävs en påminnelse. Man är inte en brottsling för att man är häktad.
Politiker tävlar om vem som kan säga “kriminell” flest gånger. Ordet kan motivera lite vad som helst. Självaste statsminister Andersson slängde sig med att det är “mycket kriminalitet” inom krogbranschen som förklaring till varför det utlovade pandemistödet till restauranger dröjde så länge. Det kunde ju hamna i fel, KRIMINELLA händer!
Regeringen har också, med hänvisning till ökad kriminalitet, presenterat flera lagförslag som låter polisen invadera den personliga integriteten allt mer aggressivt. Avlyssning och visitering – utan brottsmisstanke.
Man behöver inte vara kriminell idag för att behandlas som kriminell. Vi fäller hellre än friar. Det räcker att vara på fel ställe, ha fel kompisar eller “befinna sig i en rättsprocess”. Misstanken är den nya domen och vilka som löper störst risk att misstänkas känner vi alla till. Det är människor med annan hudfärg än vit, människor vid tunnelbanans ändstationer, människor som används för att bildsätta de artiklar som följt efter utspelet.
Att vinna ett musikpris är ingen rättighet, som den att kunna traska hem från tunnelbanan utan att bli misstänkliggjord och förnedrad. Men det går inte att ignorera att Musikförläggarna följer samma luddiga linje mot ett luddigt hot. Vi har en kriminalpolitik som inte handlar om kriminella och ett musikpris som inte handlar om musik. Idioti.
Att många tolkat förbudet som en markering mot rasifierade rappare låtsas Musikförläggarna vara totalt oförstående inför: “Vi har ju inte ens bestämt vilka brott det ska handla om, eller hur det ska fungera!”.
Nähä. Ni kanske borde ha klurat lite på det först?
En ogenomtänkt “vi vill lyfta frågan”-approach är inte bara korkad utan också ansvarslös. För de unga som upplever att deras kultur pekas ut kan beskedet tolkas som en skarp restriktion kring vilka som får berätta om sin verklighet. Vill Musikförläggarna strypa tillväxten i Sveriges mest blomstrande musikgenre? Fast det är klart. Så länge ingen tror att du gjort något dumt får du vara med.
“Kriminella”, “gäng”, “trygghet”. Orden är tacksamma i en valrörelse men betyder inte längre någonting. Om man inte behöver göra något kriminellt för att vara kriminell – hur vet vi då vilka som är verkligt kriminella? Det finns bara en deprimerande slutsats. Det spelar inte längre någon roll.