Tänk om de inte får stanna kvar? Vilket land hamnar de i? Känner de folk där? Hur blir det med resten av familjen?

Utifrån min egen familjesituation är jag medveten om att flykten var både det bästa och det sämsta som har hänt i mina föräldrars liv. Det bästa, då de kom till trygghet och säkerhet. Det sämsta, då det har varit den största förnedringen de utsatts för.

Mitt öde skulle till exempel ha varit i Italien då min mor var ett stort namn inom den persiska operan och Italien är operans land. Men pappa beviljades inte asyl där. Flykten ändrades från Italien till Sverige. Allt min pappa kände till om Sverige var Abba och Volvo, och han gillade bägge. Landet de färdades emot nu skulle få en betydande roll i deras liv och identitet, detta trots att de fortfarande var ovetandes om det skulle bli deras nya land eller inte.

I hemlandet talas det om släkten i Europa som att man känner folk som lever i ett sagoland. Givetvis är vi priviligierade med mycket i Europa, men även berövade en stor del.

Italiens avslag ledde till min mors arbetslöshet och berövande av identitet. Min nyexaminerade far fick göra om hela sin ekonomiutbildning i det nya landet. Men en sak han aldrig kommer att kunna komplettera är sina avvikelser från normen.

Som förälder vill du lära dina barn allt du kan, men när du har nollställs mitt i livet blir detta en stor utmaning. Det är ingen ovanlig syn att se en nioåring ringa mammans samtal till myndigheter. Utkonkurrerad i språk av ditt eget barn, ovetandes om vad för skolpapper du som målsman skriver under.

Jag minns själv hur jag kom hem med matteläxan en dag som barn och vände mig till pappa då siffror är hans fält. Vi satt uppe en helkväll för att jag skulle begripa mig på liggande stolen. Dagen efter kommer jag stolt till skolan och visar mina nya färdigheter. Bemötandet var en skrattande lärare som började sudda ut alla sidor i min bok som vi arbetat så hårt med. Den dagen såg jag som nioåring ner på pappas kunskaper, och jag frågade aldrig mer om hjälp med läxan. Fullvuxen examinerad människa som är yrkesverksam inom skolämnet dottern har tagit med hem, förlöjligad i bläddrandet av de utsuddade sidorna. 

Flyktingens barn, den infödda svensken, ärver sina föräldrars utseende men med komplett svenska och medvetenhet om systemets regler. Första generationens osäkerhet om det nya systemet leder till aktsamhet och omskolning, medan andra generationen börjat ifrågasätta och uppmärksamma.

Kontrasten mellan generationen med tacksamhetsskuld och den så kallade otacksamma generationen är stor och vi har många konflikter där sinsemellan i familjen.

För de var aldrig beredda på ett liv i ett land där dem betraktar sig själva som gäster, och barnen som permanenta.